Jag är född vit, mina släktingar äro alla vita, men hela mitt liv har jag levat bland de röda. Båda togo fel, båda hade orätt.
Mathilda Augusta Wrede
målning av Eero Järnefelt(1896)
Vår lärare i religion var en lågmäld kvinna som närmade sig sin pension — hon var en fantastisk berättare som aldrig hade det minsta problem att hålla ordning på klassen. Hon satt alldeles still framför oss, ofta med en uppslagen bok framför sig — en bok som hon aldrig titta i eftersom hon alltid hade ögonkontakt med oss.
Jag skulle tro att det var i sjätte eller sjunde klassen som hon berättade om Mathilda Wrede och hennes livsgärning. Under de åren fick vi höra om många personers insatser i samhället. Mathilda är en av dem jag minns bäst.
Nu hittar jag en berättelse av Selma Lagerlöf om Mathilda Wrede, och förstår att det bland annat var ur den vår lärare hade hämtat information om Mathilda.
Visserligen kallades hon för "fångarnas vän", men det var inte bara fångar hon hjälpte — hon hjälpte deras familjer, hon fortsatte att finnas som stöd när fångarna släpptes och blev tvungna att försörja sig och sina familjer — hon hjälpte de i Finland så illa sedda ryska flyktingarna — kort sagt hjälpte hon alla som behövde hjälp, vilket även inkluderade djur. Och hon blev med tiden pacifist.
Mathilda kom även att betyda mycket för munkarna i Valamo kloster, som hon stöttade under deras svåra tid efter revolutionen.
Tidskriften Tidevarvet ägnade en stor del av sitt första nummer 1929 åt Mathilda Wrede.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar