För att inte tala om en polka och couvrette.
Fast bara häromdagen råkade jag läsa några rader av Fanny Fern, där hon säger att det var ohyfsat av Martha att inte lägga ifrån sig stickningen när hon fick besök.
När jag började"bläddra" i stick- och virkböcker på nätet kunde jag inte ana att det fanns en sådan uppsjö av den sortens litteratur — helt i klass med dagens recept och förstör-det-själv böcker. Och de flesta är intressanta!
från Sig-Knit-Ring Yarn Knitting and Crochet patterns
by Toulson & Renesch,1923
Som den här schalen — så enkel att man knappast behöver ett mönster. Fast det finns andra mönster som jag inte fattar ett dugg av, i synnerhet om det inte finns en bild, och i de gamla häftena är det ont om bilder.
Vem vill inte ha en "bosom friend"?
från The practical companion to the work-table : containing directions for knitting, netting & crochet work by Jackson, Elizabeth, 1845.
Här finns ingen bild, men jag förmodar att det är en variant på vad vi kallar hjärtevärmare. En kvadrat med hängslen? Tror nog det finns bättre beskrivningar — här var det ju namnet som fängslade mig.
Det tog en stund innan jag insåg vad en "tidy" är, ett tag tänkte jag att det kunde vara en dammtrasa, men så hittade jag en rad i ett lexikon, längst ned under ordet tidy:
n. pl. ti·dies
ett slags antimakass alltså.
Vad polka är, vet jag ju, liksom polkahår och polkagris — jag har också ett minne av att jag hört att dansen var så populär att man hakade på ordet polka även på ting som inte hade ett dugg med polka att göra.
Det var inte svårt att förstå att det även kunde vara en slags jacka, eftersom de fanns avbildade i många av böckerna, men inte i något engelskt lexikon kunde jag hitta hitta någon förklaring. Då vänder jag mig till SAOB och i denna fantastiska bok läser jag:
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (förr) halvlång tröja l. jacka (som bars av man l. kvinna); jfr 2. SthmModeJ 1848, s. 16. Jag .. hade min svarta polka garnerad med passions-blommor. Bremer GVerld. 2: 327 (1860). Svensson SkånFolkdr. 68 (1935).
För fler polkakombinationer följ länken ovan.
No. 9. EASY PATTERN FOR A COUVRETTE.
This is the simplest and easiest of all fancy
knitting patterns; it may be worked with
double Berlin or three thread fleecy wool,
with wooden ore bone needles No. 3, for
courvettes. Cast on any number of stitches
that can be divided by two, and knit one
row plain.
All the remaining rows are the same:
slip the first, make 1, knit 2 together,
repeat to the end, knitting the last stich.
Knit one row plain before casting off.
Däremot hittar jag ingen förklaring till ordet "couvrette" någonstans. Eftersom det uppenbarligen rör sig om filtar (det finns många beskrivningar och bilder av dem), så misstänker jag att det är en tjusigare stavning av "cover".
Fascinator
Och så slutligen detta plagg som fascinerar mig så otroligt, av dess namn att döma är det fler än jag som fascinerats.
Beskrivning på denna schal i silke är milslång, jag har inte ens försökt att förstå den — men vill någon ge sig i kast med den så finns beskrivningen i "The self-instructor in silk knitting, crocheting and embroidery" av Belding Bros. & Co från 1884.
Det är nog dags att jag lindar av mig min polkaschal nu och bakar ett polkabröd.
Mycket spännande här!
SvaraRaderaMen jag fastnar särskilt vid det där med att man bör lägga ifrån sig stickningen när någon hälsar på. Och minns när en granne tittade in när jag bodde i USA. Jag satt och stickade och fortsatte med det när vi satt oss med en kopp kaffe. Då frågade grannen "Is that something religious?" Jag kanske var lite för ivrig där med mitt stickande?
I sin bok "Caper-Sauce" (http://www.gutenberg.org/files/39944/39944-h/39944-h.htm), i kapitlet "Mrs. Washington's eternal knitting" (http://www.gutenberg.org/files/39944/39944-h/39944-h.htm#Page_47), skriver Fanny Fern:
RaderaThis writer says that Mrs. Washington's "knitting was never out of her hands; that when callers came, the click of her needles was always an accompaniment to her conversation. That she deemed it[Pg 48] a privilege to attend to the details of housekeeping, and regarded the days when her official position required her presence in the drawing-room as lost."
Now she is a specimen of what I should call a one-sided woman. I am glad she was an accomplished housekeeper, and better still, was not above attending to her duty there. It was splendid, in her high position, that she should set so good an example in this regard. But it was not good to keep her needles clicking when callers came, as if to say, You are an intruder, and I can ill endure your presence. This, I maintain, was neither necessary nor polite. It was not good that she could consider her "drawing-room days" as lost, and not perceive that they might be turned to account in elevating, as an intelligent woman can, the tone of the society she moved in. That she took the contrary view of it shows, to my thinking, that she was not truly an intelligent woman. I believe her duty, as the wife of an American President, lay there quite as much as in looking over her household economies. But that was Then, and this is Now! In those days one-sided men and women were plenty, and many-sided men and women rare. We can point to-day to many glorious examples of the latter, thank Heaven.
Beror det inte på hur väl man känner sin besökare? - till småprat med en god vän är det väl helt ok att handarbeta. Jag tycker nog det beror på situationen. Jag stickade och virkade under lektionerna i skolan - somliga lärare tyckte det var i sin ordning, medan andra blev nervösa av det.
Margaretha
Den där antimakassen fascinerar mig, en sån märklig form.
SvaraRaderaHelena,
RaderaJag grunnade också över det där "handtaget", funderar på om man lär det hänga ned på baksidan av stolen för att fästa virkningen där. Eller om det var avsett för armstöden, som väl behöver större/längre yta än huvudet.
Margaretha