Glöm inte bort

att det är chokladens dag i dag!

To a Coffee-house, to drink jocolatte, very good. 

                            Pepys, "Diary," Nov. 24, 1664.

A Cup of Chocolate 

Sir John Lavery, R.A.

Sir John var ju inte ens född när Pepys provade på den nya drycken på ett kaffehus i London. Men jag anta'r att damen på bilden njöt sin dryck på ett kaffehus. 
Även i Stockholm serverades denna ädla dryck på stadens kaffehus. Jag läser i "Bellman var där. En vägvisare till Bellmansmiljöer", (1997), en skrift utgiven av Bellmansällskapet:

Thermopolium

STORKYRKOBRI NKEN / PRÄSTGATAN

Thermopolium var 1758 ett av Stockholms tjugotvå kaffehus. Kaffehusen tillhandahöll i huvudsak varm choklad, kaffe och tobak. I veckoskriften Stockholms Oordentligheter 1770 står det "att i Stockholm finns knappt något enda rum på de publika kaffehusen, varest man ej må storkna av tobaksrök och vämjas åt den osnygghet som möter patientens alla fem utvärtes sinnen". Kaffehuset Thermopolium var ökänt för sina "jungfrur", för den fula värdinnan och — ett modernt drag mitt i osnyggheten — för att stället var rökfritt. En annons i Dagligt Allehanda den 5 oktober 1772 lockar med "trenne rum, varest ingen tobak rökes". Värdinnan hette Elsa Barbara Ekenberg och var änka efter en kaffeskänk som hade gjort konkurs.

Drycken förefaller ha varit populär under både 18- och 1900-talet, om man får döma efter omnämnanden i skönlitteraturen. 
Och Selma  skriver i sin "Dagbok. Mårbacka III.": 

I förmaket på måndagsmorgonen den 3 Februari.

I går, när vi satt vid frukostbordet och drack vår choklad (vi får alltid choklad om söndagarna), 

I Helena Nybloms "Väninnorna" påminns jag om Bergs konditori på Regeringsgatan:
"Förresten voro de mycket älskvärda, erbjödo mig en liten kudde att vila mig mot , om jag ville sova och trugade mig nästan att äta av deras chokladkonfekt (som just inte var vidare god. Tacka vet jag Bergs choklad!)"
Jag var visserligen ung när de kvarteren på Regeringsgatan revs, och det är inte deras choklad jag minns, utan att jag läste mina läxor medan mor och hennes väninnor fikade.
Ämnar du dig till Köpenhamn, så kläm in en tur till Vimmelskaftet för att se efter om chokladbutiken som Hjalmar Bergman skrev om i "Falska papper" finns kvar — den som den ampra grevinnan L. nämner i ett P. S. när hon skriver till Elvira Hagen:

"P. S. Du kan gärna höra efter i Hälsingborg om där finns äkta Kungen av Danmark. Här får man bara usla efterapningar. Kommer du över till Köpenhamn – men gör inte det! – så kan du gå in i en liten chokladbutik som ligger vid Vimmelskaftet på vänster hand när man kommer uppifrån. Där finns en utsökt choklad, som jag inte minns vad den heter men det är sylt utanpå och mandel inuti. Fråga för ro skull vad de ta för äggen. Och kom genast."

Hur en fängelsefrukost kunde se ut i Massachusetts 1846 får vi reda på Henry David Thoreaus "Civil Disobedience":
In the morning, our breakfasts were put through the hole in the door, in small oblong-square tin pans, made to fit, and holding a pint of chocolate, with brown bread, and an iron spoon.

Och av Strindberg kan vi lära oss vad man kan använda en chokladdosa till:

– Är rostbiffen lös- eller hårdstekt?

– Den är nog hård och kanske något seg.

Falkenström kom fram med en choklad-dosa och lade in övre gommen med de åtta tänderna.

– Det är eget med den här dosan, sade han; jag gick in i en butik för att köpa en lämplig dosa att ha på bjudningar. Jag ville naturligtvis inte säga vad den skulle vara till, utan stod och letade i diskmontren. Butikägaren som var tankeläsare avbröt plötsligen mitt letande:

– Herrn ska ta en tom choklad-dosa, för så har jag gjort; den passar precis, är platt och skrymmer icke i byxfickan.

– Det var en hund att vara skarptänkt, svarade jag, tackade för rådet och ville gå.

– Eljes brukar man pastiljdosor, fortfor han, och när man vänder ryggen till, ser det ut som man tog en pastilj eller lade in en pris snus, men man får noga se sig för att inga trymåer finnas i rummet.

– Jag tackade ännu en gång för de värdefulla upplysningarne och gick!

_ _ _

 Han letade visserligen ett ögonblick efter choklad-dosan, men åtrade sig, tog äpplet och nötterna, lade dem i bröstfickan och sade:

– Det här ska’ jag gömma hem till barnen.

                                                ur "Svarta fanor"

Exakt hur en chokladdosa ser ut vet jag inte, men av beskrivningen så förstår man ju ungefär hur stor den var.