Vaknar jag tidigt, sätter jag på radion i hopp om att somna om till något sövande prat. I morse hamnade jag mitt i morgonandakten, och just när jag kände att jag höll på att glida tillbaka till drömlandet sa biskopen något som gjorde mig klarvaken — av glädje.
"... ett av de vackraste ljuden som finns, knarret av vårens första tulpanstjälkar ... de spröda blommorna besegrar vinterns kyla"
Det var inte budskapet som gladde mig, fastmer det personliga ordvalet. Äntligen en människa som väljer sina ord, och inte faller i den kladdiga ordtunnan, med samma fantasilösa ord som alla andra använder! (ett ord som man inte använt i mer än drygt 30 år, ett ord med minst fyra svenska synonymer).
Och på tal om tulpaner så medförde en gäst en bukett tulpaner härförleden, naturligtvis blev jag glad, och som god värdinna höll jag mun när hon sa att hon inte kunde leva utan tulpaner så här års. Men när hon en stund senare sa att hon inte kunde leva utan böcker, var det slut på min artighet, och jag undrade om hon skulle taga sig själv av daga om hon inte hade tulpaner och några böcker. Nja, det var väl inte direkt så hon menade — men vad menar folk när de säger att de inte kan leva utan det ena eller andra?
Det finns massor med saker som jag inte vill leva utan — men det enda jag inte kan leva utan är vatten, mat och syre. Precis som jag kan bo var som helst, även om det finns platser jag väljer framför andra — om jag har ett val.
k
Where in this small-talking world can I find
A longitude with no platitude?
Christopher Fry
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar