Annat var det förr i tiden!
Nej, jag säger inte att det nödvändigtvis var bättre förr — men jag tillstår att jag blev glad, och en aning nostalgisk, när jag slog på (inte slog på) radion och får höra "Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet från 1979 till 2006, reflektera kring solidaritetens betydelse, förr och nu". Inte nog med att det han säger är tankeväckande och intressant — jag hör vartenda ord. Faktum är att det låter som radioföredrag lät för si så där 20-30 år sedan.
Mina tankar går till radioröster från fordomdags, och jag funderar över varför jag blir så glad av att höra Bang, Maj Ödman, Torsten Jungstedt och Bertil Perrolf, bland många andra. Det är inte enbart diktionen som gör mig upprymd — men riktigt vad det är, är jag osäker på. Kan det vara så enkelt som att man förflyttas till en lycklig och trygg barn- och ungdom?
Den som vill uppleva fenomenet, kan gå in på Sveriges Radios hemsida och leta rätt på gamla program under rubriken minnenas arkiv. Jag lyssnar just nu på ett program om undulater från 1959.
Köpte en bok av Liedman på loppiset här. Han bidar nu sin tid på mitt nattduksbord.
SvaraRaderaHjo,
RaderaEn kunnig man som jag inte läst något av - det är kanske på tiden.
Margaretha
Och Torsten Ehrenmark ej att förglömma ... :-D
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaJag tänkte faktiskt på Torsten E., och hans hörvärda sommarprogram, medan jag skrev inlägget.
Margaretha
Jag hörde en nyhetsuppläsare på Ekot idag och reflekterade just över att han lät som på den gamla goda tiden när man inte fick prata eller låta hur som helst utan fick säkert tallektioner innan man fick tillträde till mikrofonen.
SvaraRaderaFör mig som musiker är det underbart att höra artister som Karl Gerhard, Zarah Leander, Sigge Fürst etc. när de sjunger och man hör vartenda ord i texten. Sven-Bertil Taube är också exemplarisk i det fallet.
Ingrid
Ingrid,
SvaraRaderaDe flesta på Ekot och de olika redaktionerna på P1, tycker jag talar föredömligt tydligt, även om man kan ana vilka som är av yngre årsmodell.
Risken kan vara att några blir övertydliga i sin pedagogiska nit - jag hörde ett rätt dåligt programledarpar på Medierna i dag. De lät som de talade till en förskoleklass - kanske för att allt vad de sa var nytt för dem, men inte för oss som är över 50 år.
Viss är det en njutning att lyssna till de sångare som du räknar upp. Inte så vanligt nu för tiden...
Margaretha
Jag vaknar till P4 bara för att jag blir så irriterad på tjafset att jag måste upp och stänga av. Innan jag hinner så långt, störs jag av de radiopratare som spottar konsonanter, det är nästan ännu svårare att höra vad de säger, än det är med dem som bara använder vokaler.
SvaraRaderaOm de sen PRAtar i TVÅtakt och beTOnar UTan prosoDI, då är det kört för mina öron.
Bloggblad,
RaderaP4 har jag inte ens provat, det skulle nog förstöra hela da'n att vakna till den musiken och det talet. Att skutta ur slafen är inte min melodi - jag segar mig upp.
Folks intonation, kan man ondgöra sig över i flera timmar.
Margaretha
Stackatoprat, därefter paus med ljudlig inandning är min senaste irritation! Det bara GÅR inte att lyssna på, det kliar över hela kroppen.
SvaraRaderaI vissa program envisas man med en obehaglig ljudmatta bakom talet, ibland ett entonigt plonkande, ibland något som ska föreställa musik. Det gör det svårt att urskilja vad som sägs rent akustiskt men är också distraherande. I P1 borde man kunna avhålla sig från sånt!
Olgakatt,
RaderaDet sorgliga är att jag inte hör vad folk säger när deras satsmelodi är rubbad - jag hör bara hur de säger saker, inte vad de säger.
Nog är det märkligt att man framhärdar med bakgrundsljud, när man vet att folk med nedsatt hörsel inte har en chans att höra vad som sägs då. Ungefär som en del tjusiga tidskrifter som har pytteliten vit text på grå bakgrund.
Margaretha