Kring spiseln dansar brasans munterljus och två taljstöpar göra synhjälp vid spinnrockarna. Kardor ratcsha och spånor yr från årf eller annat, manfolket slöjdar.
Så när lusten att stanna upp, och ägna mig åt ett nyfunnet fynd, föreställer jag mig ett välstädat rum med färdigorganiserade hyllorna, och jag kan stålsätta mig och fortsätta arbetet.
En bok som jag har bläddrat i men som jag kanske inte kommer att återvända till i brådrasket är 25-öres romanen "Högagård", från 1912 av Adolf Lundgrehn, med omslagsbild av Signe Bohman.
Stycket som jag citerat ovan, hittade jag på sidan 6 — visst är "munterljus" ett ord som borde återinföras i svenskan‽ Men ordet som det tar mig en stund att förstå är årf. Jag grunnar på det medan jag diskar, då det slår mig att det naturligtvis är det som vi i dag stavar orv — om vi överhuvudtaget stavar till det.
På nästa sida läser jag:
Mormor berättade med blickens skarpa glans mildrad af minnena, af hemtrefnadens ro och åhörarnas tystnad; berättade med stundom ungdomlig klang i rösten och små rensande harklingar, medan fingrarna gammalvandt gjorde maska vid maska i stickstrumpan...
Ibland tappade hon en lycka. Då tog berättandet slut den kvällen; "någonting sådant hå då inte händt på teminstingen tie år, det är då evinnerligen säkert." Ändå hände det ganska ofta...
(Två semikolon i bara det stycket!) Gammalvandt är ett annat trevligt ord, men det jag fastnar vid är lycka — ingen konst att förstå att en maska avses, men jag har aldrig hört ordet i den betydelsen, så jag vänder mig till Hellquist:
1. lycka, ögla, fsv. lykkia ds. = isl.
lykkja, böjning, ögla o. d., da. løkke
(-y-), snara, ögla, av germ. *lukjōn, till
germ. roten luk, böja, i lock 1; jfr
lycka 4. Då denna rot väl är densamma
lykkja, böjning, ögla o. d., da. løkke
(-y-), snara, ögla, av germ. *lukjōn, till
germ. roten luk, böja, i lock 1; jfr
lycka 4. Då denna rot väl är densamma
som luk, sluta, är ordet formellt
identiskt med lycka 2 o. med ty. lücke
= fhty. luccha (se lucka 2), utan att
dock därför bildningssättet behöver
överensstämma.
identiskt med lycka 2 o. med ty. lücke
= fhty. luccha (se lucka 2), utan att
dock därför bildningssättet behöver
överensstämma.
Lägg upp 127 lyckor och sticka så länge lyckan står dig bi.
jättefint ord, munterljus! man har kanske inte användning för det så ofta.
SvaraRaderaLyckan kommer lyckan går, den går mest när jag stickar, jag virkar hellre, då har jag bara en lycka att hålla reda på.
Debbie,
RaderaVi får väl börja elda fler brasor!
Det är väl en smakfråga, vilket man gillar bäst - fortsätt du att virka, så ska jag se om jag kan ta upp stickningen igen, det var länge sedan.
Margaretha
Den som löser korsord stavar ofta till lieskaft på tre bokstäver.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaNu är jag ingen korsordslösare, men det har jag nog sett någon gång - men bara med modärn stavning.
margaretha
Vilken trivsam skildring!
SvaraRadera"någonting sådant hå då inte händt på teminstingen tie år, det är då evinnerligen säkert." Det uttrycket tror jag att jag ska börja använda!
Och så måste jag komma ihåg att laga favoritlien, som svärsonen varit ovarsam med. Jag skaffat nya knaggar, som passar till orvet, så allt jag behöver göra är att tälja en ett par sådana där små pluggar som man fäster dem med. Undrar vad de kan heta? Det finns säkert en fackterm för det också.
Karin,
Raderavisst låter det lika hemtrevligt som när de poppade pocorn i Wilders "Farmarpojken".
Kan de heta dymling, de där små pluggarna - det heter ju träpluggar i andra sammanhang.
Råkar du tälja dig i fingret, vet du ju vad du ska säga!
Margaretha