Nej, den där vita ovalen, som jag skymtade i buskarna, när jag tittade ut efter älsklingen, var ingen ballong. Efter en stunds spanande såg jag att det var baken på e
tt av rådjurskiden, syskonet visade sig också, och de båda gav blanka den i mig — men mamma rådjur, som tittade fram vid knuten, tvärvände när hon fick syn på mig. Men hon fick inte med sig kiden, rönnsumaken är alldeles för smaskig för att överges, bara för att en människa står på trappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar