I Österrike fick man många shilling för en krona. Minns att jag köpte en baddräkt där som kostade flera hundra — det kändes förmöget att ha en så’n exklusiv baddräkt (ful var den också!).
Och visst minns jag när en US dollar kostade fem kronor. Det var så enkelt och behändig när jag skulle omvandla från kronor. Den kanadensiska dollarn var något billigare, men räknade jag med fem spänn, så var jag på säkra sidan. Det var då, när en klänning absolut inte fick kosta över tio dollar (femtio spänn då, motsvarar drygt fyrahundra i dag) — ett par jeans köpte jag på rea för 99 cent och en sweatshirt (finns det ett svenskt ord för detta plagg?) för en och femtio.
Man behövde inte vara rik för att åka till Schweiz, då när fick betala tolv kronor för tio franken — lite dyrt var väl det mesta, men inte på långa vägar som i dag.
Oj, så många minnen en liten plastkvadrat kan frambringa! Tänk, då var det svenskarna som åkte till norska gränsen och handlade, margarin, mjöl, socker och så garn. Jag vet inte hur många tröjor jag stickat i Peer Gynt garn — på den tiden vi betalade sju svenska kronor för en norsk tia.
Själv anser jag det vara en förolämpning att inte en dollar är 5 kr.
SvaraRadera"Förr" var träningsoveraller av "sweatshirttyg" så jag brukar tänka i de termerna när jag ser ordet, träningsoverallströja, alltså. Klumpigt och knasigt ord. Skulle aldrig få för mig att köpa en, dock, oberoende av dollarkurs.
Här städas en massa ur källaren bort. Jag undviker att titta på det och lyssnar bara på beskrivningen och säger snabbt "SLÄNG DET" innan jag ångrar mig. Återvinningens loppis har just fått tre par skidor, bl a.
Olgakatt,
RaderaJag håller med - fast å andra sidan skulle jag väl inte bli ledsen om den blev ännu billigare. Förutsatt att jag inte just då får arvoden i dollar. Jag hade inget emot hög dollarkurs när jag regelbundet jobbade för dollar!
Kanske ska man tala om bomullströjor med flossad insida.
Jag har återupptäckt så många trevliga saker i mina fåfänga försök att organisera somliga rum, att jag är lite rädd för att blunda och snabbt slänga. Dessutom blir jag inspirerad att göra sådant jag inte har någon möjlighet att göra just nu.
Margaretha
den villrådiga
Jag minns när dollarn var strax UNDER fem kronor. Det var när jag flyttade min samlade förmögenhet från USA till Sverige. Den var liten från början, men krympte betydligt under resan över Atlanten. Och när norska kronan gick om den svenska var jag på något möte i Strassbourg med nordiska kolleger och norrmannen i sällskapet var tvungen att berätta för alla, flera gånger om dagen, att nu minsann var den svenska kronan inget att ha. Fånigt nog kändes det rätt snopet, van som man var att svenska kronan var mest värd.
SvaraRaderaKarin,
RaderaMed min obefintliga förmögenhet, drabbas jag inte så hårt av kursfall, men jag har vänner som just hade bestämt sig för att leva resten av sitt liv på räntorna (du hör vilka exklusiva kretsar jag rör mig i) precis när pundet störtdök, och de förlorade halva sin förmögenhet över en natt.
Många norrmän tyckte nog att det var rätt åt de stöddiga svenskarna att deras krona blev mer värdefull än deras.
Margaretha
vars mor minns
när dollarn kostade
drygt tre kronor