“Pappa, kan vi inte köpa en sån här?”
Vad en “så’n här” var, uppfattade jag aldrig, men när hon upprepat sig tre gånger, vände jag mig om och såg att det var en tös, på kanske fem år, iförd tomtemössa, som med huvudet på sned, var beredd att upprepa sin framställan hur många gånger som helst.
Pappan hade nog också insett att det var lika bra att kväsa upproret i sin linda, för han lät tämligen barsk när han sa:
“Nu får du sluta tjata!”
Svaret kom blixtsnabbt och värdigt:
“Jag tjatar inte, jag frågar.”
Ibland tycker man att föräldrar kunde ge ett motiverat svar på frågan när den kommer första gången och stå vid det. Kanske skulle tjatet då utebli nån gång emellanåt. Tösen i din berättelse tar man inte där man sätter henne, det kommer pappan att lära sig. Poäng till henne.
SvaraRaderaAlltför ofta hör man dock föräldrar falla till föga efter en stunds tjat i affären. Barnen vet att det funkar och fortsätter att gnälltjata.
Olgakatt,
RaderaAtt gå i affärer ger en verkligen en bild av olika sorters barnuppfostran - och brist på barnuppfostran.
Ungar, och djur, vet precis hur man gör för att få sin vilja igenom.
Margaretha