Framtidsvision

Midsummer, 1892

Sir James Guthrie

Nyligen hörde jag ett radioprogram där man nuddade vid de bibeltrognas återkommande profetior om jordens undergång, och jag kom att tänka på vår goda vän Ingrid. Hon var som vi alla en person full av motsättningar — hon var en jordnära, praktisk, empatisk och fantastisk vän. När det kom till bibeltolkningar så var det egentligen inte tolkningar eftersom hon tog allt bokstavligt. Vid flera tillfällen skickade hon ut avskedsbrev tillsammans med sina julkort, för nu tydde allt på att jordens undergång var nära.

Hon hade ett stort hus i en stor trädgård, där tog hon emot människor som behövde någonstans att bo, eller som hade problem — för det mesta båda delarna — allt utan att att betalt.

En ljuvlig sommardag för länge se’n var mor och jag på besök hos henne. Vi satt i trädgården och fikade, och samtalet slingrade sig mellan det ljusa och mörka här i livet, som det så ofta gör när goda vänner träffas. De tama fåglarna satt på våra assietter och krävde sin andel av kaffebrödet. Jag minns att jag satt med en talgoxe på stortån när Ingrid började tala om att nu var jordens undergång nära — alla tecken tydde på att det här var den sista sommaren innan vi skulle få den stora förmånen att för evigt få tillbringa evigheten med vår skapare. Så tittade hon på den något medfarna trädgårdsmöbeln och sa’: “jag får bestämt be att Nils målar trädgårdmöblerna om vi ska ha glädje av dem kommande somrar”.