Nattorientering

Jag har rätt gott lokalsinne — men ett par gånger har jag varit totalt vilse. Nu talar jag inte om vilse ute i mörka skogen, utan inomhus. Som den gången jag hälsade på Lynn i Oklahoma City. En helg åkte vi till familjens stuga för att åka vattenskidor.
Ytterdörren till stugan satt på gaveln, och direkt till höger när man kom in, låg det rummet jag delade med Lynn. Till vänster fanns den stora kombinerade daglistugan och köket. I andra ändan på köket fanns dörren till ännu ett sovrum och badrummet.
Nå'n gång på småtimmarna vaknade jag och behövde gå på toa — jag visste ju precis var badrummet låg så jag smög efter väggen i mörkret, och gick rakt in i något. Försökte följa detta något, men det var stort och jag hamnade vid köksbordet. Var ljusknapparna fanns hade jag ingen aning om, dessutom ville jag ju inte väcka familjen, så när jag inte kom runt köksbordet utan gick in i något hela tiden, insåg jag att den enda lösningen (nödlösningen) var att gå ut genom ytterdörren och huka på gräsmattan.
Nästa morgon fick jag förklaringen, Lynns mamma sov i en bäddsoffa som när den förvandlats till säng stod rakt ut i rummet. Det var den jag inte lyckades ta' mig runt. Och köksbordet hade de skjutit lite på för att få mer utrymme kring soffan.