måndag 22 februari 2010

Glad tänkedag!


.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
eller Thinking Day — om du tycker utrikiska låter tjusigare.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. olgakatt22 februari 2010 kl. 22:49

    Den dagen har jag aldrig hört talas om - men så blev jag heller aldrig scout. Jag gjorde ett litet försök men blev omedelbart så så mobbad att jag nog inte gick mer än tre gånger på möte innan jag fick nog. Så scoutrörelsen stod inte högt i kurs hos mig. Jag blev medlockad ett antal år senare av en kompis som var med - men det var för mycket psalmsång på det mötet så det blev bara den enda gången.
    I vuxen ålder har jag förstått att det jag mötte tack och lov inte var representativt för alla scouter. Förstås.

    SvaraRadera
  2. Karin på FOX23 februari 2010 kl. 02:44

    Thinking day hade jag glömt att jag visste vad det var. Jag har till skillnad från olgakatt mest positiva minnen från scouteriet. Först genom mina föräldrars alla berättelser om läger och andra äventyr på 30-talet. Min pappa var seniorscout på Ingarölägret (1935?) Det var ett världsscoutläger. Prinsen av Siam var mäkta imponerad av min fars sorgkanter under naglarna. Och kung Karl Gustafs far var den förste som invigde dasset som Tårta just grävt.
    För min del tog jag mig genom pubertet och tonårselände tack vare mitt seniorgäng. Med många internationella äventyr.
    När mina barn var i scoutåldern fick jag några års nya utmaningar i sjöscoutvärlden och lekte ledare.

    SvaraRadera
  3. em23 februari 2010 kl. 09:17

    Olgakatt,
    I Sverige har vi ju fem scoutförbund (jag var aktiv i NSF, nykterhetsrörelsens scoutförbund) om du hamnade på ett möte med psalmsång så låter det som om du var på något av de religiösa förbundens möte (frälsningsarmen, SMU eller KFUK/M). Fast stämningen och aktiviteterna beror kanske mer på ledarna än på vilket förbund man tillhör - och jag har under åren sett att det skiljer mycket mellan olika kårer. Många lägger nästan ingen vikt vid det internationella arbetet, som vi i vår kår tyckte var väsentligt. Så det finns aktiva scouter som inte känner till Thinking Day. Jag har inte varit aktiv på många år, men har fortfarande kontakt med många av de utländska scouter jag lärde känna i scouterna - många av dem hör till mina närmaste vänner.

    Karin,
    Många gånger kommer barn till sitt första scoutmöte därför att föräldrarna har berättat så mycket från sin scouttid. Min pappa var också med i scoutings barndom, han var inte med på Ingarö, men på jamboréen i Frankrike -47.
    Roligt att höra att du hamnade i ett seniorscoutgäng där du trivdes. Jag var seniorscoutledare och såg hur mycket kamratstödet betydde för många struliga tonåringar.

    Margaretha

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)