Waiting at the Station, Willesden Junction, c.1874
James Jacques Joseph Tissot
.
Vi har talat om artighet både här och på andra blog-gar. I går när jag var ute och for kom jag att tänka på det här inlägget jag skrev för drygt ett år se'n. Går-dagens taxikille hjälpte mig att bära in de 40 liter vätska jag hämtat — men han var inte glad! Lite lustigt att se hur han var idel solsken och mycket pratglad när han hämtade mig — en timme senare när jag skulle hem, sa' han knappast ett ord.
Det fick mig att reflektera över hjälpsamheten, för några veckor se'n var jag ute och for med en av de äldre gossarna — han är i det närmaste pensionär och har dessutom varit svårt sjuk det senaste året. Han hugger tag i mina väskor utan att orda om det. Får en känsla av att det är de unga raska pojkarna som tycker det är jobbigt att bära passagerarnas väskor till dörren.
Det fick mig att reflektera över hjälpsamheten, för några veckor se'n var jag ute och for med en av de äldre gossarna — han är i det närmaste pensionär och har dessutom varit svårt sjuk det senaste året. Han hugger tag i mina väskor utan att orda om det. Får en känsla av att det är de unga raska pojkarna som tycker det är jobbigt att bära passagerarnas väskor till dörren.
Jag tror du har helt rätt. Ungdomar nuförtiden (nu känner jag mig nästan som om jag var 80 år när jag skriver det här :)) verkar inte ha den där känslan av att vilja hjälpa till. Jag tror de är lata helt enkelt och många har en attityd som jag inte gillar. Hjälpsamhet var mycket mer utbrett förr - till och med när jag växte upp på 60- och 70 talen verkade folk mer hjälpsamma.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaVisst känner man sig antik när man påtalar att dagens ungdomar inte är lika artiga som vi var, inte talar så man förstår - och inte ens klär sig snyggt!
Så har det naturligtvis alltid varit, men det är svårt att förstå att det tycks ha blivit töntigt att ge en hand där det behövs.
Margaretha
Jag blev alldeles paff nu. För plötsligt slog det mig att jag helt har glömt bort att det fanns en tid då man fick hjälp att bära av (till exempel) taxichaufförer...
SvaraRaderaMen det finns en omvänd sida av det här också, när man av ohejdad vana frågar en ung mamma om hon vill ha hjälp att lyfta barnvagnen på bussen. Nästan alltid får man bara en vresig blick eller ett kort "nej!" till svar. Kan själv!
Hjälpsamhet möts med största misstänksamhet av ungdomar. Vågar knappt tänka på hur den inställningen måste påverka vårt samhälle generellt i framtiden.
Oj, jag inser hur länge se'n det är jag rörde mig i stora världen, när jag läser din kommentar. Det måste vara en kvarts evighet se'n jag kunde erbjuda en mamma hjälp med barnvagnen.
SvaraRaderaDet låter skrämmande att vi går mot ett samhälle där var och en sköter sig själv och skiter i andra.
Är det för att många unga är ohängda, eller har vi fått ett samhälle där vi inte vågar lita på varandra? Alla som är vänliga är ute för att lura dig?
Margaretha
Jag har nog haft tur som fått hjälp med att lyfta resväskor av taxichaffisar de få gånger jag åker taxi. Men en gång i Paris åkte jag och kompisen med en riktig surgurka som verkligen inte hjälpte oss utan skällde för att vi skulle dit vi skulle!? Vi slet med väskorna i och ur bagaget och hade inte hunnit ens stänga ena bakdörren när han rivstartade iväg. Så han smällde dörren i en parkerad bil! Vi duckade och stack in på vårt hotell så fort vi kunde och tyckte att fick sitt straff!
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaHa, det var rätt åt honom - och tur att ni hann ta betäckning innan han blev handgriplig!
De flesta taxichaufförer jag har mött är både hjälpsamma och sociala. En del är pratsamma i överkant.
Margaretha