Bloggare emellan

L' Empire des Lumieeres, målning av Rene Magritte

Det har gått flera da'r se'n Eva skrev om vänliga människor och jag har gått och tänkt på vad hon och många andra har skrivit om medmänniskor i allmänhet och medbloggare i synnerhet.
Jag tycker att världen är full av trevliga, roliga och omtänksamma människor — hela världen inte bara bloggvärlden. Fast i bloggosfären blir det så koncentrerat — kanske för att vi inte känner varandra så slås vi av häpnad över hur trevliga och hjälpsamma bloggaren i datorn bredvid är. Delvis tror jag att det beror på att vi väljer ut bloggar som vi gillar, där vi känner att vi har något gemensamt med skribenten. Det finns bloggar som jag läser ibland men aldrig kommenterar därför att jag tycker att det är helt åt skogen det som sägs där.
Jag har också sett hur elaka kommentarer fått bloggare att lägga av eller stänga sin blog för allmänheten.

En annan medbloggare, Rutan, skrev för lite' se'n om det här med att kika in i andra människors vardag. Hon talar om att kika in genom upplysta fönster när man är ute och går på kvällen — det är något som nog fascinerar många av oss. I "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" av Mary Ann Shaffer skriver Juliet i ett brev om en tågresa efter kriget: "...no, black-out curtains. All the windows we passed were lighted, and I could snoop once more."
Jag minns när Stockholm hade dubbeldeckare, då kunde man sitta på övre våningen och kika in hos okända Stockholmare.
Det ser så hemtrevligt ut, ibland när jag åker bil på kvällen kan jag fundera över om det alltid är så mysigt i alla hus och lägenheter som det ser ut. Vet inte om det bara är jag som ofta begår misstaget att förutsätta att andra människor har det lika bra och trevligt som jag har det. Naturligtvis vet jag rent teoretiskt att det inte är så, men förmodligen avskärmar jag mig från elände och missär helt automatiskt.

Önskar er alla en skön och stressfri adventstid!