om brefskrifning

 Night Mail

This is the night mail crossing the Border,

Bringing the cheque and the postal order,

Letters for the rich, letters for the poor,

The shop at the corner, the girl next door.

     Från ”Night Mail” av E. H. Auden, 1936

Ja, jag vet att jag har skrivit om min fascination för brevställare tidigare — och kommer förmodligen att göra det igen. Inte bara språket visar hur mycket som hänt sedan böckerna skrevs, ämnena som ta’s upp roar mig.

Ingenting tycks för smått — eller för stort och allvarligt för att skriva om i ”J. Granholms Nyaste Svenska Brefställare” från 1890

Om papperet. Det riktiga valet af skrifmaterialier är väl för bref ingenting egentligen väsentligt men dock ganska nödvändigt. Att skrifva på groft papper är tillåtet endast personer af mycket låg bildningsgrad. När man väljer papper, måste man taga hänsyn till brefemottagarens person, ålder och kön. Till närmare bekanta och vänner kan man använda postpapper vikt i oktav, till högre uppsatta personer bör man använda postpapper i qvart-format. Till kongi. personer och embetsverk skrifver man på hvitt skrifpapper i hela ark. Det anses för ohöfligt att skrifva ett bref på ett enda blad; icke ens en biljett får skrifvas på det viset. Bladet måste alltid vara dubbelt, äfven om man blott skrifver ett par rader derpå.

Schreibende

Hugo Scheiber

Allmän anhållan om bekantskap.

Dyraste Fröken! 

På samma gång jag vördsammast anhåller om öfverseende, för att jag sänder eder dessa rader, förenar jag dermed den enträgna begäran, att ni godhetsfullt ville skänka dem hela eder uppmärksamhet. 

   Tillåt, att jag på detta kanske ovanliga, men för mig enda till buds stående sätt uttalar, hvilka känslor af innerligaste böjelse och kärlek, ni tändt i mitt hjerta; tillåt mig att för eder öppet tillkännagifva, huru outsägligt lycklig ni skulle göra mig, om det tillätes mig att oftare träffa eder och njuta af edert umgänge. Vredgas derför icke, om jag beder, om jag besvär eder att framdeles oftare än hittills få stå i förbindelse med eder, om ock icke alltid personligen, så åtminstone skriftligen. 

   Var förvissad, att uppfyllandet af denna min bön skulle fylla hela mitt lif med lycka och glädje, och derför, dyraste M., gläd och lyckliggör med ett bifallande svar den, som vågar kalla sig er innerligt tillgifne 

                                   N. N

Gynnsamt svar på N:o 4.

Värdaste Herr N.

   Huru skulle jag kunna dröja att svara eder, och huru skulle jag kunna afslå, hvad ni så innerligt ber mig om och som, om jag skall vara uppriktig, äfven bereder mig sjelf den högsta glädje? På mig har ni alltifrån den stund , då vi första gången sågo och lärde känna hvarandra, gjort ett djupt, intryck, och derför skall äfven jag anse det för en ej ringa lycka, att oftare få tillfälle att se och tala med eder, äfven om detta stundom måste ske i andanom och på skriftlig väg. 

   Men så mycket jag än önskar, att ni tid efter annan måtte göra besök hos mig eller imellanåt glädja mig med ett bref, så kan jag dock tillåta er detta blott under det vilkor, att ni ställer samma begäran till min pappa och mamma. Jag skulle handla otacksamt mot mina föräldrar, som alltifrån min barndom visat mig den mest uppoffrande kärlek, om jag ville hafva en hemlighet för dem, helst i en sak, som så nära berör deras och min lefnadslycka. Framför således rätt snart ert ärende till mina föräldrar, och en lycklig utgång skall förvisso kröna edra bemödanden. 

   Med spänd förväntan motseende edert svar häröfver, förblifver jag med vänskap eder 

                                N. N. 

6. Afböjande svar på N:o 4.

Bäste Herr N.!

   Med all den aktning, jag hyser för er karaktär, är det mig ändock omöjligt att lemna er det bifallande svar, hvarom ni anhåller. Det är mina föräldrars allvarliga önskan, att jag ännu ej träder i något närmare förhållande till någon man, och med min ungdom länder det säkerligen äfven till mitt eget bästa att samvetsgrant efterkomma denna deras önskan. Så smickrande derför er begäran än är för mig, sä måste jag dock beklaga, att jag omöjligen kan lyssna till densamma, men förblifver imellertid 

                         med all högaktning 

                     eder ödmjuka tjenarinna 

                                    N. N.

Deckarförfattare tycks vara förtjusta i brev, av alla de slag, och det har satt spår i titlarna.

En av dem är Ray Cummings novell ”The Scarlet Letter” — inte att förväxla med Nathaniel Hawthornes roman med samma namn, där det inte rör sig om ett brev, utan en bokstav, något som för övrigt nämns i novellen.

 

Läsvärda böcker

 

An Interesting Book

Seymour Joseph Guy

I dag ska vi berätta vilka tre böcker, vi läst under våren, som varit bäst.

Inte helt enkelt — jag har nog läst en hel del intressanta böcker under våren, men från intressant till bäst är steget långt.

Jag sträcker mig så långt att det här är tre av de böcker som gett mig mest behållning.

Hos Ugglan & boken finns länkar till bloggar där du kan läsa vad andra har läst i vår.

Börjar med en bok från 1881 av Lovisa Adelaïde Ehrnrooth, en fascinerande 

kvinnosakskvinna som inte skräder orden när det kommer till kvinnornas ställning.

Jag känner hennes vrede när hon går lös på den ena företeelsen efter den andra — inga förtäckta ordalag där inte!

Nu ska jag inte citera halva boken, vilket är frestande, det blir bara ett om kvinnors situation när de ”råkar i olycka”:

”Mellan den adertonåriga Amy och det firade hufvudstadslejonet upp stod ett förhållande som — är så vanligt; från hennes sida oskuldens blinda illusioner och ett varmt hjertas hängifna kärlek; från den 28 årige mannens sida. — hänsynslös sjelfviskhet. En fader- och moderlös flicka utan ett väsen att förtro sig åt, var en frestande eröfring och hvarföre skulle en ung man ej söka nöjet der det erbjöds honom? Samvetsskrupler fruktade han icke . . . . ty han hade inga sådana då det gällde att till fredsställa sina lustar; — opinionen fruktade han mycket, men den ser gerna genom fingrarne med mannens små »ungdomsdårskaper«  hvilka ju ej fördunkla hans heder. Ansvar, straff för följderna af ungdomsdårskapen? . . . kommer aldrig i fråga. När har lagen med fullt allvar ställt sig på den svagares sida gentemot kränkarn af hennes ära? Så oförnuftiga lagar skola heltvisst aldrig stiftas sålänge blott mankönet ensamt sitter i styret. Att utan påtryckning af den fördelade parten endast af kärlek till rättvisan åhvälfva sig sjelf straff och ansvarighet när man kan undvika det är en opartiskhet som ligger utom området för mensklig dygd, detta lär historien om alla prerogativers innehafvare. Man tycks mena att sedlighetens intressen tillgodoses genom att säga till mannens offer: — »olyckliga, må Gud förlåta dig, hederligt folk gör det aldrig! Engång fallen, om ock genom list eller våld, skall ingenting mera rentvå dig i verldens ögon och åter öppna dess dörrar för

dig . . . . . . . . . . .   såvida ej en man — din förförare kanhända — ädelmodigt kastar öfver din vanära slöjan af sitt namn.”

En bok väl värd att läsa — mycket, väldigt mycket har blivit bättre sedan boken skrevs, ändå känner jag igen tongångarna. Mest av allt beundrar jag författaren som vågade stå upp för det hon visste var rätt, i en tid då hon säkerligen fick mothugg från många håll. Visst är sättet att uttrycka sig ett annat än i dag, men den är lättläst och jag fnissar glatt åt de många giftiga kommentarerna som hon strör omkring sig.

Och vilka underbara gamla ord och uttryck jag lär mig — tyvärr är merparten av dem inte längre gångbara.

  ur ” Hvardagslifvets skuggor och dagrar” (1881)

Jag fick anledning att plocka fram mina böcker av Edith Unnerstad, och kunde inte motstå frestelsen att läsa om ”Pysen” och ”Lilla O”. Böcker som jag läste många gånger som barn. 

Samhället har förändrats på de 70 år som gått sedan böckerna skrevs, och jag har inga ambitioner att jämföra nu med då. Jag kan bara konstatera att det här, som i så många andra böcker, finns ord och uttryck som inte längre är comme il faut.

Det är böcker som lämpar sig för högläsning — det vet jag av erfarenhet, men det var nog för bortåt 25 år sedan och de barnen hade inga problem med att förstå enstaka ord som nu kanske ses som ålderdomliga.

Personligen tycker jag böckerna är charmiga och att barnporträtten får mig att minnas femåringar som jag känt.

Hur boken ”Talisman, Förvandlingar” hamnat i min ägo, har jag ingen aning om — men jag är glad över att den gjort det. Yōko Tawada föddes i Japan 1960, men flyttade till Tyskland 1982.

Numera skriver hon både på japanska och tyska, och hennes texter speglar hennes fascination för skillnaderna i både språk och kultur. 

” När jag till exempel såg reservoarpennan, der ”Füller”, försökte jag verkligen uppleva den som ett manligt väsen, inte i huvudet men känslomässigt. Jag tog den i handen, stirrade på den, länge, medan jag tyst för mig själv upprepade: manlig, manlig, manlig. Trollformeln försåg mig sakta med en ny blick. Det lilla riket på skrivbordet blev undan för undan specialiserat: blyertspennan, bläckpennan, reservoarpennan — de manliga gestalterna låg där på ett manligt sätt och reste sig manligt när jag tog dem i min hand.

  ur ” Talisman, Förvandlingar”

En litterär rundtur

får du om du vandrar runt mellan bloggarna som delta’r i tisdagstrion, som Ugglan håller i.

Kanske kan man kalla den för en bokcirkel.

I declare after all there is no enjoyment like reading! How much sooner one tires of any thing than of a book! -- When I have a house of my own, I shall be miserable if I have not an excellent library.

Jane Austen

The Globe by Susan Ryder

Kära liIIa Hedvig, förmanade Stina, haf icke så der tokigt tal för sig, åtminstone icke så att jag hör det, ty jag är en för gammal och förståndig menniska att låta narra mig af slikt. 

— Du tror således icke heller, att jorden är rund som ett klot, utan inbillar dig säkert, att den är platt som en pannkaka, sade den lilla flickan leende ty den gamla tjenstepigans enfald roade henne . . . . Visst är jorden platt svarade Stina med öfvertygad min. Huru skulle vi annars kunna gå på henne. - Rund som ett klot! . . . Ha! ha! ha! det der är lika sannt, som att stjernorna äro verldar. varifrån har Hedvig fått sådana der galenskaper? det vore roligt att veta. 

”Historisk novell” kallade Wilhelmina Stålberg sin bok om Hedvig Charlotta Nordenflycht, varifrån jag hämtat ovanstående citat. En intressant bok för den som uppskattar ett blommigt och högtravande språk — men vill du lära dig något om Hedvig Charlotta Nordenflycht, så rekommenderar jag dig att välja en modernare bok. 

Istället faller mitt första val på en bok som passar dagens tema bättre ”One Hundred Proofs That the Earth Is Not a Globe”, av William Carpenter. En man som skrev och föreläste, inte bara om sin ”pannkaksteori” utan också om hypnos och livet efter detta.

Även om du inte orkar läsa hela boken så ta en titt på de hundra skälen till varför jorden inte kan vara ett klot. Det är nöjsam läsning:

I punkt 33 läser jag:

If the Earth were a globe, people—except those on the top—would, certainly, have to be “fastened” to its surface by some means or other, whether by the “attraction” of astronomers or by some other undiscovered and undiscoverable process! But, as we know that we simply walk on its surface without any other aid than that which is necessary for locomotion on a plane, it follows that we have, herein, a conclusive proof that Earth is not a globe.

Och vidare punkt 40:

40. The Suez Canal, which joins the Red Sea with the Mediterranean, is about one hundred miles long; it forms a straight and level surface of water from one end to the other; and no “allowance” for any supposed “curvature” was made in its construction. It is a clear proof that the Earth is not a globe.

 

Simon Evans var en brevbärare som deltog i första världskriget, närmare fem år i skyttegravar resulterade både i fysiska och psykiska skador, dessutom skadades han av senapsgas, som började användas 1918.

Väl tillbaka i England tillbringade han flera år på sjukhus och konvalescenshem, oförmögen till arbete. Men 1926 fick han chansen att bära ut post i det lantliga Shropshire. 

Där blev han kvar i 14 år och hans dagliga runda på 28 km, gav honom stoff för de artiklar och böcker han kom att skriva.

Round About the Crooked Steeple 

Det är åratal se’n jag läste Sherlock Holmes, och nu kunde jag inte motstå frestelsen att återuppliva bekantskapen, när den perfekta titeln dök upp: ”The Adventure of the Red Circle” av Conan Doyle.

Inte en av hans bästa berättelser, men en stunds förströelse bland hästdroskor och sköna damer i London.

Jag hittar två böcker som heter ”The Merry-go-round”, den ena av Carl Van Vechten, och den andra av W. Somerset Maugham. De verkar lovande, men jag har inte hunnit fördjupa mig i någon av dem än.

Häromdagen slumpade det sig så att ett nyhetsbrev som jag prenumererar på, skrev om ”The Ups and Downs of 'Carousel' and 'Carousal'

Around and around we go” — intressant prat om etymologin av de två orden.

Himmel & helvete

Det vill säga, det är invånarna i dessa två platser som är veckans tema: änglar & demoner  — för så har Ugglan&boken bestämt.

“I don’t believe Old Nick can be so very, ugly” said Aunt Jamesina reflectively. “He wouldn’t do so much harm if he was. I always think of him as a rather handsome gentleman.”

Utdrag från ”Anne of the Island”

av L. M. Montgomery

Luzifer (Lucifer) Franz von Stuck 1890 

Jag stökar undan Belsebub och hans anhang först — och där finns en hel del att stöka undan, både skönlitteratur (hur skön den djävulska litteraturen är, lämnar jag åt var och en att avgöra) och allvarligt sinnad facklitteratur. Det finns möjligheter att lära sig det mesta om demonologi i ”Demonology and Devil-lore”c av 

Moncure Daniel Conway

 

Men jag väljer lite lättsammare gods och rekommenderar ”Devil Stories: An Anthology”, djävulska noveller av många väletablerade, och läsvärda, författare.

Varför inte avsluta denna sataniska läsning med att baka en ”devil’s food cake:”

Devil’s Food Cake 

1/4 cup butter

2 1/3 cups flour 

1 cup sugar

3 teaspoons baking powder 

2 squares chocolate

1/2 teaspoon salt

2 eggs

1 teaspoon vanilla 

1/2 cup milk

Cream butter and add sugar gradually, while beating constantly; then add eggs, well beaten, milk, flour, mixed and sifted with baking powder, and salt and vanilla. Turn into a buttered and floured cake pan and bake in a moderate oven forty-five minutes. Cover with Ice Cream Frosting and spread Ice Cream Frosting with a thin layer of melted unsweetened chocolate, using the back of a spoon.

Inser nu, när jag läser in mig på änglar, att angelologi är en hel vetenskap. För att inte gå vilse i den himmelska härskaran, går jag snart över till de två klassikerna som jag först kom att tänka på.

”Where Angels Fear to Tread” av E. M. Forster

Min andra klassiker var ”J. B. Priestleys ”Angel Pavement”, men jag får erkänna att när jag plockade fram den från bokhyllan, så var den så mycket tristare än jag mindes, så jag hoppade raskt över till 

”The Man Upstairs and Other Stories” av P. G. Wodehouse, för där hittar jag ”The Good Angel” — en lagom lättsam läsning.

”ANY man under thirty years of age who tells you he is not afraid of an English butler lies. He may not show his fear. Outwardly he may be brave—aggressive even, perhaps to the extent of calling the great man 'Here!' or 'Hi!' But, in his heart, when he meets that, cold, blue, introspective eye, he quakes…”

  ur ”The Good Angel”

Two cherubs reading Giovanni Battista Rosso Fiorentino

”While tea was brewing, Samantha, still quite heedless of her delicate finery, insisted on cutting the bread and butter, saying as she did so:

“Behind a tree . . . that one over there, you’ll find a paper bag with something into it I guess you’ll think worth while.” So Tom retrieved this bag, from which she drew a mouth-watering delicacy that she informed him was an angel cake.

Thus presently, seated in leafy shade and not too near the fire, they partook of tea together, and Tom had his first taste of angel cake, this truly delicious American confection. So they ate and drank, talked and laughed until, this delightful meal ending, she insisted on helping to wash-up and put away the tea-things.”

   ur ”The 'Piping Times”

   av John Jeffery Farnol 

ANGEL CAKE

Slow Oven 325°F.

(Note: Leftover egg yolks can be used in hollandaise sauce, mayonnaise, and other recipes. Two egg yolks can be substituted for 1 whole egg in custards, puddings, and cakes which do not call for stiffly beaten whites. Or egg whites for an angel cake can be accumulated over 2 to 3 weeks in tightly covered jar in refrigerator by using 2 egg yolks in place of 1 whole egg whenever custards, puddings, and sauces are made.)

7 egg whites (about 1 cup)
1 cup fine granulated sugar
¾ cup sifted cake flour
Few grains salt
¾ teaspoon cream of tartar
1 teaspoon vanilla extract

Beat egg whites until foaming; add cream of tartar and continue beating until they will hold a peak but are still shiny. Add sugar gradually by folding it into egg mixture. Then fold in flour and salt, which have been sifted together four times. Add vanilla last. Bake from 45 minutes to 1 hour in ungreased tube pan lined with circle of wax paper on bottom only. Cool upside down on cake rack, away from drafts, before removing from pan. 

  ur

Metropolitan Cook Book,