Två paradisiska veckor

Två veckor mitt i evigheten. Två veckor som flöt ihop till en solig massa. (OK, de sista dagarna hade vi ingen värmebölja fastmer svalt väder med regn och åska med inslag av sol.) Två veckor när jag som alltid på ön, inte kan ta' ett steg utan att minnas andra soliga eller regniga, men alltid lika fantastiska somrar. Här i stockholmsgraniten har jag mina rötter – det är hit jag längtar, det är om ön jag drömmer både i vaket och sovande tillstånd.
I två veckor har jag så gott som bara varit inomhus när jag lagat mat och diskat – något som alltid är snabbt överstökat eftersom vi, om möjligt, har ännu enklare vanor där ute än annars. Ja, vi är frisklufts-fanatiker som sitter på balkongen även när det regnar, och jag sover där. Enda nackdelen med att sova där är att älsklingen är så generös och delar med sig av sina byten. Första natten fick jag fyra möss (levande) serverade på kudden. Nästa dag talade vi om saken och jag bad honom äta upp läckerheten själv i fortsättningen – vilket han gjorde, även om han alltid kommer och berättar vad han fångat.

Jag iddes inte pula med datorn för att få koppla upp mig – när det inte gick på första försöket fick det vara. Den enda nackdelen jag kan se med att inte vara uppkopplad är att brevlådan nästan spricker när man inte kollar posten på ett par veckor.

0

Så här har jag suttit och sett ut över Furusundsleden. Jag har läst och jag har gått en daglig tur till bryggan. Varje förmiddag kommer båten från sta'n med tidningar, post och passagerare.

0

När jag närmar mig bryggan så dyker det upp folk från andra stigar – det är på bryggan vi träffas för att utbyta tankar och skvaller. Vi som bott på ön i hela vårt liv tillåter oss att bli nostalgiska och många "minns du" flyger i luften.

Man får sig en stärkande promenad i alla väder – om man vill läsa sin tidning.

Sista veckan började blåbären mogna och vi kunde äta både frukostyoghurt och efterrätt med blåbär varje dag. Hörde på radion att det blir ett bra blåbärsår i år. Förhoppningsvis ska jag både kunna frysa lite och koka skotsk marmelad.
Men först ska jag ta' hand om två omgångar gäster.

Jag har inte gått tillbaka och läst vad jag skrev förra året när jag kom hem från ön, men jag misstänker starkt att det blir samma sak varje år. Ölivet är tämligen enahanda och bjuder sällan några överraskningar.