Visar inlägg med etikett homer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homer. Visa alla inlägg

torsdag 1 oktober 2020

Att odla en pumpa

 

 For to Be a Farmers Boy, 1897
Winslow Homer

Kommer ni ihåg hur Almanzo i Laura Ingalls Wilders bok "Farmer Boy" drar upp en jättepumpa?

 Work was not so pressing now. Almanzo had time to weed the garden, and to hoe the row of potato plants he was raising from seed. He had planted a few potato seeds, just to see what they would do. And every morning he fed his pumpkin, that he was growing for the County Fair.  Father had shown him how to raise a milk-fed pumpkin. They had picked out the best vine in the field, and snipped off all the branches but one, and all the yellow pumpkin blossoms but one. Then between the root and the wee green pumpkin they carefully made a little slit on the under side of the vine. Under the slit Almanzo made a hollow in the ground and set a bowl of milk in it. Then he put a candle wick in the milk, and the end of the candle wick he put carefully into the slit.  Every day the pumpkin vine drank up the bowlful of milk, through the candle wick, and the pumpkin was growing enormously. Already it was three times as big as any other pumpkin in the field.

Så många gånger jag har tänkt att jag borde prova om även jag skulle kunna få en pumpa till min tacksägelsepaj. Men det har stannat vid tanken.

lördag 5 september 2020

Surt sa räven

 

Gathering Berries, 1874
 Winslow Homer

LINGONEN OCH RÖNNBÄREN

Ut på landet flugen första gången, 
Sprang en gosse der, som frälsta fången, 
Glad omkring: «Hvad lyser här så rödt? 
Lingon! Hela fältet fullt beströdt!» 
Ropte han och krökte re’n sitt finger; 
Då en rönn, i branten af ett berg, 
Full med kronor af en högröd färg, 
Fästade hans ögon. Genast springer 
Han åt berget, klänger upp i trä’t, 
Som en ekorr’, får ett hål på knä’t, 
Men ock bästa klasen, som der hänger. 
Med hvad glädje han dess prakt beser! 
Kysser, vattnas i sin mun och ler; 
Smakar den till slut och hastigt slänger 
Grinande ifrån sig. «Fy! för er 
Ref jag mina byxor, och får bannor!» 
Mumlar han, i det han hoppar ner, 
Och till lingonfältet sig beger, 
Räknande för sig, hur många kannor 
Han skall plocka der och bära hem. 
«De ej narra mig, jag känner dem.» 
Men hvad harm, då han till stället hinner! 
Ej ett enda lingon mer han finner: 
Alla barn ur byn der nyss förut 
Hela rikedomen plundrat ut. 

Som han väntat, fick han för den färden 
Bannor af sin mor; och fadren gaf 
Denna varning: «Lär, min son, deraf, 
När du en gång vandrar ut i verlden, 
Att för det, som lyser grannt och stort, 
Ej det goda, som du pröfvat, lemna. 
Sök ej branten; håll dig vid det jemna: 
Der går vägen rak till fridens port.» 

                   Frans Michael Franzén 

Mountain ash plantMountain ash (Sorbus aucuparia) 
from Traité des Arbres et Arbustes que l’on cultive en 
France en pleine terre (1801–1819) 
by Pierre-Joseph Redouté

Redan som barn lärde jag mig att bortse från eventuell sensmoral i vad jag läste, och bara glädjas åt, och minnas vad jag fann trevligt. Så även om jag förstår vad den gode Frans Mikael ville lära oss med den här dikten, så får den mig bara att minnas en förtrollad dag på Mount Hood, i Oregon. Där finns Timberline Lodge, ett högfjällshotell som byggdes under depressionen 1936 - 1938, som ett beredskapsarbete för arbetslösa. Den gav arbete åt grovarbetare, finsnickare, konstnärer och hantverkare — så vad som än intresserar dig finns massor att betrakta och njuta av.
Men också den märkliga naturen är minnesvärd, byggnaden ligger på 1817 meters höjd, alltså över trädgränsen, och naturen bär tydliga spår av tidigare vulkanutbrott, som ger ett lite spöklikt utseende, med brända upprättstående träd, åt berget. En spännande flora bjuds man också, som jag tyvärr inte minns så mycket av — kanske dags att rota fram de gamla diabilderna. Men något jag minns var bergsrönnarna, stora som buskar, eller miniatyrträd. Vad jag fortfarande funderar över är vad bergsrönn heter på engelska — mountain mountain ash? Inte ens infödingarna kunde ge mig svar på den frågan. Kanske en tur på nätet kan upplysa mig.

fredag 15 maj 2020

Uppskjutardjävulen

In the Hammock 1873  
Winslow Homer

Procrastinate Procrastinate 

I got alot of stuff to do,  
but I am still in my bed,  
procrastinate procrastinate,  
one side says get up do it,  
the other is saying lay back and chill,  
we all know which side I'm listening to,  
procrastinate procrastinate...  
                                                  Jay Cooper

Det är förunderligt hur uppfinningsrik man blir när tråkiga, men nödvändiga, uppgifter väntar. Man kan ju till exempel skriva ett blogginlägg  om man inte har mage att läsa ut sin bok.

fredag 1 juni 2012

Från min hängmatta

Long stormy spring-time, wet contentious April, 
winter chilling the lap of very May; but at length
 the season of summer does come. 
...........................................  Thomas Carlyle


Girl in a Hammock, 1873
Winslow Homer

För många tycks sinnebilden för sommar vara en hängmatta och en bok — gärna med sjöutsikt. Så är det även för mig, fast jag tycker det är obekvämt och långtråkigt, och sällan nyttjar någon av mina hängmattor.  Men jag hänger gärna upp dem, bara för att det ser så somrigt och inbjudande ut. 


torsdag 24 februari 2011

Grattis Winslow

Winslow Homer, 1867
24 februari 1836 – 29 september 1910

Hur många favoritkonstnärer kan man ha? Jag börjar fundera över det när jag ska presentera Winslow. Det blir nästan som det förfärliga missbruket av det arma ordet prioritera. “Min första prioritet” läste jag nyligen i bladet — och ännu värre “prioritera ned” som jag till min fasa har upptäckt finns med i ordlistor — så har jag än en gång spårat ur...
Kanske ska jag säga att han är en av mina favoriter från sin period.

Winslow som inte hade någon formell utbildning som konstnär, började på sent 1850-tal på tidningen Harper’s Weekly där han omvandlade fotografier till teckningar. Ett arbete som inte hade något utrymme för egna konstnärliga tolkningar. Arbetet bestod i att så noggrant som möjligt göra en teckning som kunde föras över till träblock. Ett arbete som varken gav fotografen eller konstnären kredit för sitt arbete. Men så småningom kom han att skickas ut som tecknare till platser och händelser som skulle avbildas. Men inte ens då angavs konstnärens namn. Tidningen hade för vana att bara skriva att teckningen var gjord av deras “Special Artist”, men eftersom den titeln inkluderade fler konstnärer, är det nu svårt att veta vilka teckningar som var Winslow Homers.
Under inbördeskriget befinner han sig periodvis vid fronten och får se och uppleva de mest fasansfulla scener. Väl därifrån är han så förändrad att inte ens hans bästa vän känner igen honom.

Efter kriget far han till Europa, då har han redan börjat måla och ställt ut på National Academy of Design och fått stålande kritik.

Tillbaka I U.S.A. efter ett år, fortsätter han att måla lantliga idyller. Lever under perioder erimitliv i en gammal fyr.
Han bor nu i New England, men vistas under ett par år i England.
Trots att han får god kritik och hans målningar är populära dröjer det ända till 1900 innan han säljer så bra att hans får en god ekonomi.

Reading by the Brook, 1879

Hos "The National Gallery of Art", kan man bläddra bland hans bilder, och läsa mer om honom.

tisdag 1 december 2009

Pausmusik

The Studio
Winslow Homer
1836-1910