I dagrummet på ett elevhem, där jag bodde ett år, satte vi upp fotografier vi tog av varandra — de flesta roligare än bra. Jag hittade nyligen några av dem. Minns jag rätt så skrattade personen som halshögg mig, så våldsamt att han inte kunde sikta ordentligt.
Jag tror inte att min kusin skulle uppskatta att synas offentligt, därav de utplånade ansiktsdragen. Bilden togs nog i Tällberg.
I slutet av läsåret flyttade vi ut — och före datorernas intåg var det så här jag satt när jag skrev brev.
