6

Upplösning av vitt ljus i komponentfärger med hjälp av ett glasprisma.

.

färg [fär´j] subst. ~en ~er
ORDLED: färg-en
1 grundläggande typ av synförnimmelse vars kvalitet bestäms av det (på näthinnan) infallande ljusets våglängd el. vanl. kombination av våglängder {→kulör 1}: färgfilm; färgkrita; färgprakt; färgskala; färgspel; hårfärg; modefärg; gräsets friska gröna ~; diskreta ~er; bjärta ~er; lysande ~er; de nya ~erna från Paris; grönt är en kombination av två ~er; varma och kalla ~er
BET.NYANSER: a) inskränkt om kulört ljus, med uteslutande av gråskalan: färg-TV; färgfilm; han filmar hellre i svartvitt än i ~ b) ibl. spec. om hudens naturliga färg: ansiktet förlorade ~en c) bildligt: skildra förhållandena i mörka ~er; vemodets blåa ~; försvara de blågula ~erna
IDIOM: hålla ~en inte avslöja sig
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. färgha med samma bet.; av lågty. verwe med samma bet.

.

Jag tycker om alla färger utom

skärt och gredelint.
.

skär adj. ~t
1 ljust röd {→1rosa}: grisskär; illskär; hon blev lite ~ om kinderna av ansträngningen; körsbärsträdens ~a blom; alla flickorna hade ~a klänningar
HIST.: sedan 1808; av fra. chair 'kött', i uttrycket coleur de chair 'köttfärg'; av lat. caro 'kött'; jfr oskärad

gredeli´n adj. ~t
ORDLED: grede-lin
• som har en (skarp) färg som ligger mellan rött och blått {→1lila, violett}: ~a karameller
BET.NYANS: i substantivisk anv.: en klänning i ~t
HIST.: sedan 1665; av fra. gridelin med samma bet., till gris de lin 'grå som lin'