Känns det igen?

De där dagarna när man förtvivlat letar i hyllorna, och på nätet, efter den perfekta läsupplevelsen, ska du veta att du inte är ensam om att vara grätten. Men varför inte läsa Magnus Elmblads dikter.

 Woman Reading By A Window

Gari Melchers

 Hvad skall jag läsa?

(Dialog ur verkligheten.)
Hvad skall jag läsa? Runeberg?» -
«Åh nej... han saknar must och märg.»? -
»Den ömma tjusaren Tegnér? -
»Raketer... snömos... flärd med mer!» -
»Men Geijer? Var ej han en man?» -
»En sjelfkär hypokrit var han!» -
»Stagnelius då?» - »En blödig narr,
hvars blick af tårar slogs med starr!» -
»Fru Lenngren...? Hon väl duga må?» -
»Bland strumpor blåast af de blå
var hon... och ej tillräckligt rå.
Förlegad, aldrig comme il faut,
hon mögla skall i glömskans vrå.» -
»Men Bellman?» - »Han? En Bacchi son,
som lefde på fransyska lån!» -
»Hvad nu? Du djärfs...» - »Makulatur
är hela din literatur!» -

»Hvad skall jag läsa då?» - »Ack, tig!
Har du ej främst af alla mig?
Ur lifvets trasa vrider jag
dess läckra must och dess behag.
På krogar och i hospital,
i spelhus, fångcell, dårhus-sal,
i grafkor och i likbod - jag
som barn i huset är hvar dag!
Läs mig och läs Emile Zola...
Från gatan vi vårt skaldskap ta -
se der, hvad folket hälst vill ha!
Rif ned, begabba, plundra bra -
och du blir kallad stor... ha, ha!
Ju sämre vin, ju mera drank,
ju mera smuts, ju mera stank -
dess bättre! ... Läs Zola och tig,
men först och främst, min bror, - läs mig!» -

»Du borde blygas. Länge nog
jag lyssnat lugn. Men nu med fog
jag säger: gif dig härifrån
med all din smuts, ditt agg, ditt hån!
Tror du det svenska lynnets art
fräts bort af utländskt gift så snart?...
Hör, stormen gnyr i vinterqväll
ur våra skogar, våra fjäll; 
i stugan brinner elden klar;
med barnen fröjdas mor och far
åt Geijer, Runeberg, Tegnér;
med gumman Lenngren flickan ler;
och Bellman sjunges mer och mer.
Vik hädan! Vi ha mera smak
för skogsdoft än för din kloak.
Förgäfves du ditt giftfrö sått. Det kväljer blott...»

Musmys

0

Och farmor hade fått sig en mus uti sin fälla.
När kaffet just var färdigt, så hörde hon den smälla.
Och farmor sa' till farfar, han musen skulle ta',
men farfar han var gammal och såg just inte bra.

Och farmor sa' till faster, hon måste bära väck 'en,
men faster hon skrek till: "O, då doge jag på fläcken!"
Och farmor sa' till mamma, som hade blitt så röd:
Så gör'et du! Men mamma hon sa' det blir min död!

Och så sa' moster Karin och gamla mor Johanna
och farmors syster Lotta och farmors jungfru Anna.
Men då så sa' tant Malla, som är så rysligt fet:
"Jag tordes, om jag visste kräket inte bet."

Ja, farmor hade fått sig en mus uti sin fälla,
det hörde man tydligt, för nu den börja gnälla.
Då ropa' hon till Anna: "Du måste gå åsta'
och skaffa oss ett manfolk, som stackaren kan ta'."

Och Anna hon gick ut, men kom inte alls tillbaka.
"Vi måste då bli av me'n, om kaffet oss skall smaka,"
sa' farmor, och tog fällan i nypan sin — så här,
sen gick hon bort till grannens — och slängde musen där!

=

Gamla sångböcker är en guldgruva vad illustrationer beträffar(och sånger naturligtvis). Knäck-kalaset med text av Ingrid Wallenström och musik av hennes svågrar och notstick av Emil Wallenström är tryckt 1924 har illustrationer av Maria Elmblad. Som så ofta kan jag hitta information om alla utom illustratören.
00