Musmys

I tonåren brukade vi samlas på en visklubb och då sjöng vi ofta den här sången — men inte förrän i dag upptäckte jag att den fanns i en av mina sångböcker, "Den første store viseboka" arrangeret og illustreret av Thorbjørn Egner. Ett glatt återseende.

0
De yndige små muserne har gjort en fangst så fin:
De fant i Hansens kjellerbu e' åpna flaske vin.
Så pimpa de og festa de og holdt et svare hus,
for vinen gikk til hodet på de yndige små mus.
0
De gassa seg og hygga seg. Den søte vinen fløt.
Og jøss hvor de ble modige og jøsses hvor de skrøt.
Den ene ropte brautende: Jeg er vel ikke veik,
nå flyr jag opp og glefser i meg Hansens skinkesteik.
0
Den andre gliste hånlig: Hi hi hi, hva er vel det?
Når jeg drar opp i kjøkkenet, skal Hansen nok få se
at all den mat som finnes i hans digre kjøkkenskap
på en to tre blir borte i mitt sultne musegap.
0
Den tredje satt og hikka. Den var lykkelig og full:
Nei, gi deg med å tøys' da, gett, det der er bare tull.
Nei, jeg skal lage bøljer, jeg og det i denne natt.
Nå går jaeg opp i trappa og forfører Hansens katt.
0

Musmys

0
Plötsligt slog det mig att jag glömt bort en muskändis — Klas Klättermus i Thorbjørn Egners charmiga "Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen".
0


Det var en gång en mus,
och den musen hette Klas,
och han blev alltid bjuden
när det var stort kalas.
Det bästa som han visste,
det var att lata sej.
Nu tar nog ingen miste:
det handlar ju om mej.
Faderullanlej.



De andra samlar nötter
och har i sitt hus,
men jag har inget hus och
är ingen sparsam mus.
Jag går till mina vänner,
de säjer inte nej,
för om jag rätt dem känner
så delar de med mej.
Faderullanlej.



De bjuder mej på middag,
då ropar jag hurra,
för jag vill gärna äta,
sjunga och vara glad.
Det är så skönt att leva
när man får roa sej
men arbeta och sträva
det roar inte mej
Faderullanlej.