ännu ett grinigt inlägg där jag visar mitt sanna intoleranta jag.
SpråkförbistringenAtt leva sin dröm, hörde jag nyss någon säg på radio. Slappt att inte kunna tänka efter i några sekunder för att hitta ett svenskt uttryck.
Annars är det väl ännu vanligare att man inte ens översätter ord och meningar, man fyller bara ut med det engelska orden eller uttrycken, mindful, feel good, kids, deal, you name it, coffee table book och så vidare i det oändliga. Min spastiska otit blommar upp.
Visst, jag medger att en del ord kan vara svåra att hitta goda översättningar för. Men varför ska allt vara enkelt?
Även om många svenskar hankar sig fram skapligt på engelska så finns det de som inte förstår något annat än svenska. Fast jag har förstått att det finns ungdomar som inte förstår min svenska. Om de kunde inse att det är inte ett tecken på att de är en hejare på engelska när de blandar språken. Tvärtom, de som verkligen är språkbegåvade, går obehindrat från ett språk till ett annat utan att förfalla till blandspråk.
Fenomenet är långt ifrån nytt även om det har blivit så vanligt att många inte längre reagerar. Jag minns en gång för lääääääänge se'n — möjligtvis tidigt 70-tal — när jag läste en annons i DN, som jag inte för mitt liv förstod. Det var en bild på ett par herrbyxor, från midjan till knäna, och så stod det att byxorna hade den nya imagen. Det tog ett bra tag innan jag insåg att det inte handlade om någon slags insats för magen.
Annars är det väl ännu vanligare att man inte ens översätter ord och meningar, man fyller bara ut med det engelska orden eller uttrycken, mindful, feel good, kids, deal, you name it, coffee table book och så vidare i det oändliga. Min spastiska otit blommar upp.
Visst, jag medger att en del ord kan vara svåra att hitta goda översättningar för. Men varför ska allt vara enkelt?
Även om många svenskar hankar sig fram skapligt på engelska så finns det de som inte förstår något annat än svenska. Fast jag har förstått att det finns ungdomar som inte förstår min svenska. Om de kunde inse att det är inte ett tecken på att de är en hejare på engelska när de blandar språken. Tvärtom, de som verkligen är språkbegåvade, går obehindrat från ett språk till ett annat utan att förfalla till blandspråk.
Fenomenet är långt ifrån nytt även om det har blivit så vanligt att många inte längre reagerar. Jag minns en gång för lääääääänge se'n — möjligtvis tidigt 70-tal — när jag läste en annons i DN, som jag inte för mitt liv förstod. Det var en bild på ett par herrbyxor, från midjan till knäna, och så stod det att byxorna hade den nya imagen. Det tog ett bra tag innan jag insåg att det inte handlade om någon slags insats för magen.
