Mer sträckläsning på balkongen

 

Frigga Carlberg var en av dessa kvinnor som gick i bräschen för att kvinnor skulle få både bättre villkor och rösträtt, och anses vara en av mest radikala och drivande i rösträttskampen.

Hon fick kämpa för att att fadern skulle låta henne studera vid läroverket hemma i Halmstad, varefter hon fortsatte att utbilda sig till lärare.

1918 kom hennes bok ”För rättfärdighets skull”,  det är en roman — en rolig sådan, fullt av kommentarer av den sort som somliga män skulle kalla gliringar, men jag, och många med mig betraktar som sorglustiga sanningar.  

Bokens huvudperson Märta Wander, ta'r plats hos en änkeman med två små barn. Där blir hon blir mycket populär men i mannens släkt förfasas man över hennes förfärliga idéer — som alla människors lika värde, kvinnas rätt att bestämma över sitt eget liv, och att lyssna till barnens åsikter.  ”Jaså, man ska respektera barns vilja, det var verkligen en ny uppfostringsmetod" säger en av släktingarna, när Märta ta'r hänsyn till barnens vilja.

Mycket av bokens händelser är säkerligen självupplevda — Frigga som satt i fattigvårdsnämnden och stred för utomäktenskapliga barns rättigheter, för att bara nämna ett par av hennes många uppdrag, visste precis hur gubbarna resonerade och hur de smålog och klappade de hårt arbetande kvinnorna på huvudet och förlöjligade dem, när de försökte få igenom något som skulle kunna rubba männens bekväma cirklar. Och kanske ännu värre att bli hånad av andra kvinnor som inte förstod vitsen med rösträttsarbetet.

Att förstå att man inte förstår

 De flesta av oss förstår säkert hur vidrigt det måste vara att leva i misär, eller att alltid vara rädd därför att vi har fel hudfärg eller politisk uppfattning — men att till fullo förstå vad egentligen innebär, är nog få förunnat. 

Jag tänker på det när jag lyssnar på Gloria Ray Karlsson — och alla andra människor vars mod har gjort att vi är där vi nu är, och som ideligen påminner oss om att vi inte får slå oss till ro. 

Jag brukar raskt stänga av radion innan "Söndagsintervjun" börjar, men när jag hörde att Gloria Ray Karlsson skulle intervjuas i morse, så lät jag radion vara på. En halvtimme stod jag ut, innan jag slog den på truten. Gloria har all min beundran för att hon snällt svarade på frågorna utan att låta irriterad, eller det minsta arg.

Jag skrev om Gloria för fyra år sedan när hon var en av P1:s sommarpratare, och jag rekommenderar de som missade det programmet— eller som vill lyssna till det igen att göra det. 

Då berättade jag också om boken "Mary Jane" av Dorothy Sterling, en bok som tyvärr inte längre finns i handeln om man inte har tur och hittar den antikvariskt — men nu går att läsa på nätet!