”The Red House Mystery” är Alan Alexander Milnes enda bidrag till mysterie genren — om man bortser från en humoristisk deckare.
”The Red House Mystery” blev väl mottagen, om man inte räknar med Raymond Chandlers kritik av boken. Men lika populär som hans barnböcker blev den inte — något som grämde Milne.
Att jag valt dessa två meningar är för att det råder delade meningar om huruvida det är god ton eller ej, för gäster att nagelfara sitt värdfolks bokhyllor.
Antony could never resist another person’s bookshelves. As soon as he went into the room, he found himself wandering round it to see what books the owner read, or (morenlikely) did not read, but kept for the air which they lent to the house.”
Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.
Ifall folk överhuvudtaget har nån bokhylla så tar jag gärna en titt
SvaraRaderaHannele,
RaderaDet är sällan, mycket sällan, som jag hälsar på i bokhyllelösa hem.
Margaretha
Ack och oj, exakt detta händer med mig också ... plus att jag gärna kollar det som hänger på väggarna ...
SvaraRadera
RaderaKlimakteriehäxan,
Jag har insett att inte alla uppskattar att få sina hyllor och väggar genomsökta. Men det beror ju på hur väl man känner folk.
Margaretha
Något som händer ofta hos oss alla som inte bara har porslinskatter i bokhyllan.
SvaraRaderaIbland är det svårt att veta hur man ska reagera.
Jöran
Jöran,
RaderaDet kan vara känsligt hos de icke-läsare som känner sig underlägsna därför att det inte har många böcker. För trots allt är böcker en statusmarkör, även i hem där man inte ens är intresserad av att läsa.
Margaretha
Något som händer ofta hos oss alla som inte bara har porslinskatter i bokhyllan.
SvaraRaderaIbland är det svårt att veta hur man ska reagera.
Jöran
Så har jag nog aldrig sett det, att det skulle kunna vara ett faux pas att kolla vad folk har i sina hyllor. Eller att jag borde bli förnärmad om de kollar mina. Tvärtom ger det ju bra möjligheter till intressanta samtal! Fast just nu, när jag har skönlitteraturen på landet och fackböckerna i stan, kan det behövas en förklaring till sortimentet i stan.
SvaraRaderaKarin,
Raderahos likasinnade är det aldrig ett problem — där är det bara roligt.
Jag tror jag fått alla tänkbara reaktioner, och tycker att det kan vara lite jobbigt när de som inte är särskilt intresserade ändå känner sig förpliktigade att tala om hur många böcker jag har. Svårt att hålla igång ett samtal när man inte har några gemensamma läsupplevelser.
Margaretha
som också har böckerna
i två olika hus eftersom
jag inte orkat flytta tillbaka
alla böckerna som förvisades
till verkstan när vattenläckan
reparerades
klart att en kollar värdfolkets bokhyllor! det är ju jätteintressant. särskilt om en inte känner dem riktigt tidigare. och det ger ju nästan alltid upphov till samtal på ett eller annat sätt
SvaraRaderaMrs Calloway,
RaderaFör det mesta reagerar jag som du, men nu för tiden är det mest gamla vänner som tittar in, och de vet redan vad jag har i hyllorna.
Margaretha
Det hände mig senast idag — ”svärsläktingar” som jag aldrig träffat förr fastnade i bokhyllorna, så att lunchen hann kallna innan jag fick loss dem från böckerna. Och inte ställde de tillbaka böckerna, och de raljerade över en del böcker och författare. Jag var glad när de hade åkt hem, och jag var oförskämd nog att vägra låna ut en del av de värdefulla böckerna som några ville låna. De kommer förmodligen aldrig mer tillbaka. Hoppas jag!
SvaraRaderatique
Hallå tique, det var länge sedan.
RaderaLåter inte som ”svärsläkten” är ”besläktade själar”. Förstår att du drog en lättnadens suck när de gick.
Jag har blivit väldigt restriktiv med att låna ut böcker, sedan jag blivit av med en del av dem. Och de värdefulla böckerna aktar jag mig för att visa upp.
Margaretha