en lördagsmening

 

Hittade nyligen en författare jag aldrig tidigare hört talas om, Malin Ödmann.

Hon skrev några deckare, två av dem finns hos Litteraturbanken, den första av dem, ”Ulvnäsgåtan, privatdetektiven Barbro Bellingham äventyr”, (1918) har nyligen läst. Som så många böcker från den tiden (som till exempel Ester Blenda Nordström, Vivi Laurent-Täckholm, Gunnar Widegren& många fler) har den ett lätt anfått tempo och dessutom en tidstypisk jargong. 

 

Det sista jag hörde var en centnertung suck,

Vet du hur mycket ett centner är? det visste inte jag, men SAOB har berättat det för mig:

”benämning på en i flera länder brukad viktenhet af efter tid o. ort växlande storlek (vanl. = 100 skålpund); i Sv. (förr) ss. laggill viktenhet = 5 lispund l. 100 skålpund.”

Där finn även gott om exempel:

”Hatet är en centnertyngd, 
som ohjelpligt neddrager sitt offer i ett 
bottenlöst djup.”

Skrev Zacharias Topelius i ”Blad ur minn tänkebok”

Bokens dialoger är skrivna på ett okänt landsmål där man själv får klura ut vilka långa ord som förvanskats.

Och vissa uttryck har fått en ny knorr: ”Kors i göta pinal!... Nä, flå mej nu naken å lägg mej flat!.”

Snart ger jag mig på andra boken i serien ”Dörjevångagåtan” som utkom året efter första boken”

Det är Robert som uppmanar oss att presentera en mening som, på sistone, fått oss att stanna upp ett ögonblick.