Den här veckan har Skriv-Robert gett oss i uppdrag att berätta om några böcker vi av någon anledning inte läst ut.
I alla tider har läsare nog rekommenderat vad de läst.
Det är ett av livets gissel att man måste läsa tusentals böcker för att upptäcka att man inte hade behövt läsa dem.
Thomas de Quincey (1785-1859)
Det fanns en tid, för oändligt länge sedan, som jag inte kunde tänka mig att inte läsa ut en bok som jag börja läsa.
Nu, när jag har insett att tiden är knapp, tycker jag att det är ett syndigt slöseri med tiden att läsa böcker som inte intresserar mig. Så nu bläddrar eller skrollar jag och gör slumpmässiga nedslag i en bok innan jag bestämmer mig för att läsa den — eller ta nästa bok i högen.
Båda metoderna gör att jag inte har så värst många halvlästa böcker liggandes.
Jag plockar ner del I av Marie Corellis förstlingsverk ”Två världar”, (”Two Worlds”) från bokhyllan. Det är en 25 öres bok i två delar, mitt svenska exemplar är från 1911, men den kom ut redan 1886 på engelsaka.
Corellis böcker var oerhört populära, men betraktades som undermåliga av kritikerna. Det sägs att både drottning Victoria och Gladstone uppskattade hennes böcker.
Boken finns hos Gutenberg, jag gör nedslag i den, försöker förstå varför jag inte iddes läsa ut den. Nu när jag läser bitar i den slår det mig att den nog påminner en hel del om dagens romaner om unga kvinnor med en handfull problem, som i slutet av boken får sin ”prins”.
”In the winter of 188-, I was afflicted by a series of nervous ailments, brought on by overwork and overworry. Chief among these was a protracted and terrible insomnia, accompanied by the utmost depression of spirits and anxiety of mind. I became filled with the gloomiest anticipations of evil; and my system was strung ”up by slow degrees to such a high tension of physical and mental excitement, that the quietest and most soothing of friendly voices had no other effect upon
me than to jar and irritate. Work was impossible; music, my one passion, intolerable; books became wearisome to my sight; and even a short walk in the open air brought with it such lassitude and
exhaustion, that I soon grew to dislike the very thought of moving out of doors.”
Så inleds boken, ( vilket får mig att undra varför jag överhuvudtaget började läsa den) och nog låter det som jäntan i dag skulle fått diagnosen utbränd.
”Shades of Earl Grey” av Laura
Childes, pseudonym för Gerry Schmitt
Långserieböcker brukar jag akta mig för, så det är lite av ett mysterium varför jag började läsa ”Tea Shop Mysteries” — kanske för att en bok med både te och katter — och klassisk musik — lät lockande. De två första böckerna tog jag mig igenom, men jag började inte ens på kapitel 6 i den tredje boken, för där mellan sidorna 64 och 65 ligger fortfarande, efter många år, ett bokmärke.
Den 29 böcker långa serien handlar om Theodosia Browning som har en tehandel ”Charleston’s Indigo Tea Shop” där hon hittar på ny teblandningar (hiskliga teblandningar tycks vara en amerikansk specialitet), och löser mordgåtor på löpande band.
Författaren Gerry Schmitt skriver under pseudonymen Laura Childs.
Det torde inte vara något problem att hitta böckerna i handeln.
Jag har rätt länge tänkt titta närmare på Boyd Cables ”The Grapes of Wrath”, en bok som kom ut 1917, alltså 22 år innan Steinbecks druvor låg på bokhandlarnas diskar.
Det märkliga är att folk fortsätter att beställa fel bok, när de vill ha Steinbecks bok — och nu fyller olika bokhandlares recensionsspalter med ilska kommentarer. De beskyller den stackars Cables, död sedan över 80 år, för att vilja sko sig på Steinbecks bekostnad.
Hur som helst så var dessa gamla druvor vad jag först tänkte skriva om, när temat var frukt och bär. Men så upptäckte jag att boken handlar om första världskriget och jag tänkte låta den vila till nästa vecka, när vi ska vara krigiska.
Nu när jag läst de fem första kapitlen tror jag inte att jag kommer att läsa de återstående elva kapitlen.
Inte för att boken är dålig, för det är den definitivt inte. Personteckningarna är fina — så fina att jag glömmer att pojkarna är soldater — språket är gott och boken lättläst, men för ögonblicket räcker det med de pågående krigen.
Jag har läst några av ”The Tea Shop Mysteries” böckerna, men minns inte ens vad jag tyckte om dem.
SvaraRaderaBoyd Cables och hans druvor har jag nog hört talas om, men vet inte när och var. Läste nyss om alla konstiga kommentarer Amazons hade fått, och fick mig ett gott skratt. Det ska vara amerikaner som kläcker ur sig sånt!
Debbie
Debbie,
RaderaDet var du som sa det — jag bara tänkte det. Men roligt var det.
Margaretha
"undermåliga" böcker av manliga kritiker blir jag nyfiken på
SvaraRaderaÄven om de flesta kritiker ofta var män, förr i tiden, så fanns det fler kvinnor än vi ofta tänker oss, som recenserade böcker — de skrev ju ofta under könsneutrala signaturer. Och det sägs ju aldrig att det var manliga kritiker som sågade Corellis böcker.
RaderaMen även kvinnorna kunde vara hårda i sina utlåtanden, i synnerhet när det kom till böcker med romantik och det övernaturliga.
Margaretha
De här undviker jag absolut!
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaDet gör du rätt i!
Margaretha
Ja ibland lägger jag också ner böcker, trots att de är bra, för att de blir för överväldigande med allt annat som händer runt omkring.
SvaraRaderaFialia,
RaderaSå är det verkligen — och i tider som dessa kan man behöva böcker som piggar upp.
Margaretha
Är det du och jag, där på bilden? Så tjusiga vi är!
SvaraRaderaCorelli har jag aldrig hört talas om och det låter inte som jag missat så mycket.
Te,katter och musik låter som bra höstläsning, men 29 delar låter lite väl mycket.
Fast jag får erkänna att jag blir nyfiken på en ny variant på Vredens druvor. Har laddat ned den.
En del av Steinbecks böcker gillar jag, men det var länge sen jag läste hans druvor.
Kicki,
RaderaVisst är vi stiliga — jag gillar både får fårbogsärmar och caper, men kjolar som man sopar golvet med kräver en kammarjungfru.
Du kan ju ge Cables ”The Grapes of Wrath en chans, så kan du berätta vad du tycker.
Margaretha
Det finns ju många orsaker till att sluta läsa en bok. Den behöver inte nödvändigtvis vara dålig. Ibland räcker det med att det är fel tillfälle i livet.
SvaraRaderaMösstanten,
RaderaPrecis innan jag löste din kommentar hade jag suttit här och tänkt på att böcker man inte gillar vid första eller andra försöket, kan man, till sin förvåning, tycka bra om något år senare.
Margaretha
Läser inte så mycket för ögonblicket, men när orken återvänder kanske jag kikar på den här Vredens druvor, som jag inte hört talas om förr.
SvaraRaderaFlette-Mette,
RaderaIbland hjälper inget annat än att vänta på bättre tider — och vila!
Margaretha