att behålla jämnvikten

 

Schwankendes Gleichgewicht, 1922

Paul Klee

”När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles
omärkliga
så kanske jag kan
hålla balansen

När sekunderna
stockar sej
och sen kommer störtande över mej
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon

När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir genomskinliga

Sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna
av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag”

       Märta Tikkanen