Helgläsning



 The Gardener, 1882

Georges Pierre Seurat 

Pingst — ”hänryckningens tid”. Allt är så behagligt nytt, så smekande rent. Intet har ännu hunnit bli gammalt och dammigt. Jag sitter på förstugubron och ser över till granngården uppe på backen mitt emot. Jag ser, hur man fejar och rustar för högtiden — allt kan jag tydligt följa med ögonen. Bonden är ute med kratta och skyffel och gör gårdsplanen fin; jag ser på alla hans rörelser, hur ivrigt han är upp tagen av sitt arbete och hur omsorgsfullt han gör det. Nu kommer gårdens stora katt klivande i gräset, lättjefullt går han fram och stryker sig ett tag kärvänligt mot husbondens stövel och lägger sig sedan på rygg i solgasset. Jag tänder min pipa och ler mot dem där uppe. I fjärran hör jag kyrkklockorna ringa. Nu sätter gubben in sina redskap men kommer strax ut igen. Han hämtar vatten och ställer sig mitt på den nykrattade gårdsplanen och tvättar sig, så att vattnet stänker om honom. Han frustar av välbehag och hans våta ansikte lyser mot solen. 

Jag är med i gubbens förtjusning, den går mig till hjärtat. Planen där uppe ser verkligen inbjudande ut nu . . . Se människan! säger jag leende för mig själv. Det är dock något skönt hos henne, denna lust till det rena och prydliga. Även om hon blott visar den vid riktigt högtidliga tillfällen, så finns den där likväl . . . 

    ”Det stilla året” (1923)

      av Ragnar Jändel