Up the airy mountain,
Down the rushy glen,
We daren’t go a-hunting
For fear of little men;
Wee folk, good folk,
Trooping all together;
Green jacket, red cap,
And white owl’s feather!
”The Fairies” är en av William Allinghams mest kända dikter,
du hittar den här.
”Jag minns min gröna dal”, (”How Green Was My Valley”), från 1939, av Richard Llewellyn, var den första titel som dök upp i min hjärna, när jag läste vad dagens tema skulle vara.
Kruxet är bara att jag inte läst boken — jag minns den bara från skolbiblioteket när jag gick på mellanstadiet. Jag minns precis var den stod (på en av de nedersta hyllorna), och jag minns att den var tjock, kanske det avskräckte mig, jag minns inte.
Eftersom jag inte läst den har jag inte för avsikt att rekommendera den, men jag hittade den hos Internet Archive om någon vill kika på den.
Sara Lidmans debutbok från 1953 står sig fortfarande — även om det tar några sidor innan man vänjer sig vi västerbottniskan.
I ”Bergets källa” (1987), av Per Wästberg, får vi följa med en medelålders diplomat till Afrika. Wästberg kan sitt Afrika, jag som aldrig varit där fascineras av den
”Historien om Fru Berg” av den norska författaren Ingvild H. Rishøi, blir mitt sista val.
Fem noveller, sinsemellan mycket olika men alla läsvärda.
gillar temat, kul att Sara Lidmans debut fick komma med, läste den för ett par år sedan.
SvaraRaderaHannele,
RaderaSara skrev så mycket att man nästan alltid hittar något som passar in på ett givet tema hos henne. Fast i dag var det sannerligen inga problem att hitta böcker som passar in.
Margaretha
Sagolik dikt
SvaraRaderaRobert,
RaderaEtt av mina favorit poem — av en poet som även han är en favorit, och som var gift med en av mina favoritakvarellister.
Margaretha
Mösstanten här. Testar om det går att kommentera.
SvaraRaderaMösstanten,
RaderaTycker att blogger varit ovanligt tjurig på sistone.
Margaretha
Mösstanten igen. Tack för påminnelsen om Rishøi.
SvaraRaderaSara är en favorit, men det var länge sedan jag läste något av henne. Har haft svårt att koncentrera mig, och inte velat läsa på dialekt.
SvaraRaderaJag har läst väldigt lite av Wästberg, det borde jag kanske ändra på.
Min syster har talat så gott om Rishøi så jag tror att jag ska be henne ta med några av hennes böcker när hon kommer i november.
Kram från Mette
Mette,
RaderaSpelar ingen roll hur bra en författare skriver — det är ändå inte säkert att man orkar lösa somliga böcker, om man har mycket omkring sig, inte mår bra eller helt simpelt inte vill läsa den (just då).
Själv har jag inte läst mycket av Wästberg. Det finns författare som det tar emot att ge sig i kast med, fast man inte vet varför, PW är en sån.
Kul om du får Rishøi i original!
Margaretha
Fred var väldigt förtjust i Sara Lidman och det Cissi plockat upp. Leif brås nog mest på mig och läser inte så mycket.
SvaraRaderaTänker att det passar dig bra att skriva om berg, jag minns de fantastiska bilderna från alperna som din pappa visade.
Kram
Eva,
RaderaVi är alla så olika — kul att barnen brås på varsin förälder.
Hade nästan glömt att ni var här och tittade på bilder, men oj så länge sedan det var.
Margaretha
Visst har du talat om Allingham förut, det låter bekant.
SvaraRaderaBerg är tydligen vanligt att skriva om, fast jag har inte läst någon av dina böcker i dag.
Kicki
Kicki,
RaderaVarav hjärtat är fullt, jag har skrivit ned om Wilhelm och Helen Allingham — och även om Margery Allingham, som jag tror var släkt med Willhelm.
Margaretha
Kände igen i alla fall två av författarna, men ingen av böckerna har jag läst.
SvaraRadera
RaderaLotten,
Det är ju omöjligt att läsa alla böcker som finns — det finns inte ens skuggan av en chans att läsa allt man vill läsa.
Att läsa ska vara roligt, så gläd dig åt vad du hinner med!
Margaretha
Sara Lidman är en storfavorit, så gott som allt hon skrivit och Tjärdalen kändes aldrig "exotisk" i mina trakter där man alltid livnärt sig på tjärdalar, milor, krutframställning och andra gammaldagsa, grannlaga göromål. Per Wästbergs Afrika känner jag mig rätt främmande för. Han damp ner där ibland under åren då jag bodde i Östafrika och jag tycker han gjort det lite för lätt för sig. (Troligen är jag bara avundsjuk, eftersom jag hade velat skriva om allt jag upplevde där, men jag tänkte alltid att jag inte kunde tillräckligt mycket; att tre års vardagsliv i Östafrika var för lite för att kunna skildra samhället, politiken, människorna, kolonialismen, biståndssvängens svängningar...)
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaAfrika har aldrig lockat mig, och den här boken ändrade inte på saken.
Fast en gnutta ledsen är jag att jag aldrig kom till Afrika innan min kusin som bodde där större delen av sitt liv, flyttade tillbaka till Staterna.
Det är inte för sent att skriva den där boken än — en bok med korta berättelser om valda delar av dina afrikaår.
Margaretha