är veckans tisdagarna, som jag hämtat hos Ugglan&boken.
Om inte blogger snart blir vänligare inställd blir det kanske mitt sista inlägg på ett tag — det ta’r för mycket tid och energi att peta in inlägg och att sedan varken kunna besvara kommentarerna, eller kunna kommentera hos andra.
One always tends to overpraise a long book because one has got through it.
E. M. Forster
Allt är som bekant relativt — när jag som åttaåring var hemma från skolan med en förkylning, häpnade jag över att jag läst ut Unnerstads ”Nu seglar Pip-Larssons” på en dag. Då tyckte jag att det var en tjock bok, med sina 207 sidor.
Tre år sedan klämde jag utan tvekan ”Exodus”, (633 sidor) av Leon Uris, men inte på en dag. Den uppskattade jag så mycket att jag ett par veckor senare höll ett föredrag om den i klassen. Fast då insåg ja att jag var tvungen att begränsa mig, och valde ut det avsnittet som gjort mest intryck på mig.
Det var det som handlade om Dov Landau, en pojke som när berättelsen ta’r sin början, är elva år, och bor i Warszavagettot. Med sitt ljusa hår och blå ögon ser han inte judisk ut, och blir snart kurir. Via kloakledningarna förde han med sig pistoler, ammunition, pengar, radiodelar och nyheter från andra getton och från partisanerna.
Så småningom lär han sig förfalska pass, och när han var tolv år ansågs han vara Befriarnas skickligaste förfalskare.
En mycket spännande roman, baserad på verkliga händelser — och tyvärr lika aktuell i dag, som när den skrevs — och väl värd att ägna tid åt.
Strövar runt bland mina bokhyllor och plockar ut tjocka böcker — har många fler än jag trodde.
Hos mig ser jag snart, att alla riktigt omfångsrika böcker antingen är biografier, eller konstböcker — sådana böcker som intresserar mig, och som jag har gott om.
Jan Marsh har skrivit flera utmärkta biografier, i första hand har hon intresserat sig för den victorianska perioden, med tyngdpunkten på pre-raphaeliterna, inklusive kvinnorna, och William Morris.
Hennes ”Christina Rossetti, A Literary Biograohy” (634 sidor) ger en utmärkt bild av Christina och hennes familj och vänner.
Den här sortens böcker inbjuder ju inte till sträckläsning, utan fungerar mer som uppslagsböcker.
”William Morris A Life for Our Time” får bli dagens sista val. Den skrevs av Fiona MacCarthy som var en annan kunnig biograf, specialiserad på 18- och 1900 talets konst och design.
Men åh... Dumma, dumma Blogger! Hoppas det löser sig, för det vore tomt utan dina inlägg.
SvaraRaderaOch så måste jag snabbkolla bokhyllan där de tjocka böckerna mest är historieböcker och uppslagsverk. Och en och annan biografi, som den om Kafka (Ernst Pawel). Den är inte så tjock "bara" 450 sidor, men vilka sidor! Jag blev så tagen av den boken att jag översatte den.
Karin,
RaderaKanske går det om jag inte använder google kontot. Men det funkar kanske bara på egna inlägg — jag provar.
Åh, vad många böcker du läst! Jag känner att jag har en stor och mörk bildningslucka.
SvaraRaderaBloggblad,
RaderaVi kan alla olika saker — jag avundas dig dina kunskaper om musik, där har jag inget att komma med.
Margaretha
När jag läser ditt inlägg så bannar jag mig själv för att jag aldrig fick till det att komma längs Klarälven för att hälsa på. Fast å andra sidan så skulle du kanske inte ha stort sällskap av mig. Jag skulle fastna bland dina böcker, utan minsta tvekan. Exodus har jag sett som film men dessvärre minns jag inte mycket av handlingen. Så dags för att läsa boken kanske för min del?
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaLedsen att du fått väta så länge på svar på din kommentar — eftersom det fortfarande är mer besvär än nöje att blogga och besvara kommentarer — håller jag mig ifrån både bloggar och nätet.
Du är fortfarande välkommen att rota i mina bokhyllor! Fast du har onekligen mycket längre hit nu, än före flytten.
Mycket hinner hända än, i bådas våra liv, vi får väl se vad livet har att bjuda oss.
Allt gott!
Margaretha