Klubbverksamhet

 tycker Uggland&Boken att vi ska ägna oss åt i dag.

Om blogger inte bättrar sig snart, så lägger jag av — i morse gick det inte att lägga in något alls här, och kommentera kan jag fortfarande inte.

The Savage Club

N. More

We don't need to have just one favorite. We keep adding favorites. Our favorite book is always the book that speaks most directly to us at a particular stage in our lives. And our lives change. We have other favorites that give us what we most need at that particular time. But we never lose the old favorites. They're always with us. We just sort of accumulate them.” 

― Lloyd Alexander

Det finns en hel del barnböcker som passar in på dagens tema, ofta med hemlig eller osynlig som prefix till klubben.

Men dem valde jag bort, när jag insåg att jag utan ansträngning kunde få ihop tre favoritböcker.

Dorothy Leigh Sayers behöver väl knappast någon presentation — känner du inte till henne föreslår jag att du snarast åtgärdar denna brist.

Hennes ”The Unpleasantness at the Bellona Club”, finns liksom många av hennes andra böcker, hos FadedPage. 

Inte förrän jag plockade fram boken ur hyllan, mindes jag att den här boken kom ut 1928, och inleds på kvällen före ”Armistice Day” — vapenstilleståndsdagen som högtidlighölls efter första världskriget, till minne av de stupade soldaterna — och på så vis anknyter till förra veckans inlägg om efterkrigstider. 

Och en av Lord Peters vänner säger, när han tillfrågas hur han mår: ”Oh, rotten as usual. Tummy all wrong and no money. What’s the damn good of it, Wimsey? A man goes and fights for his country, gets his inside gassed out, and loses his job, and all they give him is the privilege of marching past the Cenotaph once a year and paying four shillings in the pound income tax. — — ”It’s pretty damnable for a man to have to live on his wife’s earnings, isn’t it? I can’t help it, Wimsey. I go sick and have to chuck jobs up. Money—I never thought of money before the War, but I swear nowadays I’d commit any damned crime to get hold of a decent income.”

Alexander McCall Smiths (”The Sunday Philosophy Club” (”Filosofiska söndagsklubben”) är den första boken i en serie som utspelar sig i Edinburgh. 

Boken fick ett blandat mottagande när den kom ut, många var överförtjusta medan andra inte uppskattade den — kanske för att den skiljer sig väsentligt från Alexander McCall Smiths mer kända böcker om  Precious Ramotswe, i serien om ”The No. 1 Ladies' Detective Agency”.

 Jag som tröttnade på Mma Precious Ramotswe efter att ha läst några av de 22 böckerna, är mycket förtjust i Isabel Dalhousie, den här seriens huvudperson, som är redaktör för en filosofisk tidskrift. 

Inte en deckare i den gängse betydelsen, men ändå ett dödsfall som kräver en hel del filosoferande och även handfasta undersökningar.

Jag är säkert inte ensam om att rekommendera Dickens ”The Posthumous Papers of the Pickwick Club”, en klassiker som jag tycker bör avnjutas i små portioner. 

Mr. Picknick och hans tre vänner gör utflykter, så långt från London som möjligt och råkar ständigt ut för märkliga händelser och möten — det blir rätt mycket buskis över det hela. Men man får en god inblick i hur man levde i England på 1830-talet.