Possessing Prudence — novellutmaningen

35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)

The Incorrigible

  John Burr 

To do Aunt Annie justice, it should be said that rooming with Prudence Jane did not tend to cultivate in one a nature that was trustful and confiding. And yet at heart Prudence Jane was really not at all the incorrigible little fibber that she seemed. She told fibs, not because she wished to deceive, but because the dull facts of life were so much less interesting than the lively little romances which she could make up out of her own head. When one is a creative genius one naturally rebels at being shackled to anything so tedious as a fact. Prudence Jane, looking back over a day, could rarely separate the things which had really happened from those she had invented.

En nöjsam berättelse — trots att den handlar om hur förfärlig barnuppfostran var för hundra år sedan. Bestraffningarna var visserligen inte fysiska, men visade icke desto mindre på vuxnas behov att kuva barnen. Men eftersom det är barnet som avgår med segern, är det rolig läsning.
Jag har inte lyckats hitta några uppgifter om författarinnan, men ser att det finns andra böcker och noveller av henne.

Prudence Jane had seven teasing, mimicking brothers, and whenever one of them caught her saying a punish-sentence it was days before she heard the last of it. Already in the garden below there was audible a shrill voice singing, 'A lie is an abom-i-na-tion un-to the Lord,' to the tune of 'Has anybody here seen Kelly?' 

Att stå i skamvrån och upprepa en "straff-mening" 400 gånger kan inte ha varit kul — och det blev säkert inte roligare av att bröderna stod i trädgården och sjöng samma mening — på den här melodin:



Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.