Sommarläsning

— för det dröjer väl ändå några veckor till innan det blir höstläsning?  
På bloggen "Det här har jag läst" blir jag påmind om deckarförfattaren Julius Bark, en pseudonym som döljer två författare, Evert Lundström och Jan Moen. Det får mig att hämta en trappstege och klättra upp till översta hyllan där "Den dagen den sorgen" står, fortsättningen på "Vila vid denna källa", som jag läste om hos "Det här har jag läst". Jag vet att jag läst boken, men då gjorde den uppenbarligen inget större intryck på mig, eftersom jag inte mindes ett skvatt av den. 

Som deckare betraktat, är det väl inte så mycket att hänga i julgranen, vilket inte stör mig det minsta eftersom jag inte gillar spännande böcker — men jag låter mig förflyttas till ett 60-talsstockholm, och slås av hur mycket som förändrats. För vem använder grönvita papperssnören i dag, eller behöver kila in en träklots mellan fotplattorna på de hopspända skidorna? Och när såg du senast en Morris på vägarna, gick mellan de gula strecken, satt kvar i bilen medan den tankades, parkerade bilen för en krona och ringde från en telefonautomat för två tioöringar. Jag kommer på mig med att le igenkännande, stup i kvarten — och inte bara över ting och priser, utan över gatubilden, det här var min barndoms Stockholm. Birkastan, Söder, Odenplan alla promenader och bilresor i Stockholm framkallar inre bilder, av något som inte längre finns.

Författarna har petat in sig själva i bokens sångkör, Evert Lundström som körens kassör och Jan Moen som dess ackompanjatör, den senare beskrivs som en kortväxt man med begynnande mage, och kassören som tenor iklädd basker.

Under sitt eget namn skrev Evert Lundström historiska romaner, ofta förlagda i Göteborg, som var hans hemstad.

den dagen den sorgen

är en munter och spännande detektivroman, där handlingen tilldrar sig i Stockholm av idag. En flicka som arbetar som bokförsäljare hittas död iså gården till ett hus på Söder, där hon varit på kundbesök. Författaren Peter Ullman, som vi mötte i Julius Barks debutbok "Vila vid denna källa" (1965), var bekant med flickan. De sjöng en gång i samma sångkör och hade ett kortvarigt förhållande men gled isär. Ullman har inte haft mycket kontakt med henne eller kören på några år.

Nu uppsöker han emellertid en efter en av de gamla sångarvännerna, som hamnat på skilda håll i livet, för att forska i flickans förehavanden och möjligen få någon förklaring till brottet. Det får han också, trots att hans gamla mamma, en pigg tant, inte kan låta bli att vid olämpliga tillfällen lägga sig i hans spaningar. Han kommer underfund med att sång inte alltid föder ädla känslor, och vid körens stora vårkonsert kan ett dramatiskt avslöjande ske.

Baksidestexten på "Den dagen den sorgen".