ibland föraktade.
Vem läser Jeanna Oterdahl
nuförtiden?
Tänk så många bortglömda människor det finns — både sådana som varit kända och andra som framlevt hela sitt liv tysthet, kända bara av ett fåtal. Jag kan bli vemodig när jag tänker på all kunskap, levnadsvisdom och livsberättelser som gått förlorade i glömskans hav. Och nog är det synd att vi dömer — och dömer ut — med dagens kriterier för ögonen, och med bristande kunskaper. För vi kan sällan tillräckligt om den tiden i vilken boken eller musiken skrevs, eller tavlorna målades.
Vem minns Berta Wilhelmson
idag? Målad av maken Carl.
Det är förresten inte bara människor som glöms bort, vårt språk är i ständig förändring, vare sig vi samtycker eller ej. Ofta snavar jag över ord, som inte längre används — och ibland, till min stora glädje, möter jag ord som jag aldrig hört tidigare. Även om det oftast går att förstå vad de betyder, så är ju en del av nöjet att slå upp och förhoppningsvis få veta lite om ordets ursprung.
d
I dag har jag ägnat mig åt en tämligen bortglömd författare, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, (1869–1933). I en tid när emancipationsidéerna började ta form, vacklade Elisabeth, i sitt skrivande, på gränsen mellan det traditionellt kvinnliga och kvinnans rätt till sitt eget liv. Men för ögonblicket har jag intresserat mig mer för språket än innehållet i hennes böcker.
I "Gungfly" från 1903 läser jag:
O, hvad hon nu tackade honom för dessa omsorger, hvad han tydligt lärt henne förstå, hur en mans ömhet äger mera själfull innerlighet än tiotals kvinnors hyppjande smekningar.
I NE finns inte ordet hyppja, men SAOB skriver bland annat:
HYPPJA hyp³ja², v. -ade. ( hyp
[sv. dial. hyppja, eg.: hoppa; jfr nor. hypja, vippa upp o. ned, hoppa; till HOPPA v.¹,]
[HYPPJA.v 1]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vara beskäftig (utan att egentligen uträtta ngt), fjäska.
[HYPPJA.v 2]
2) (†) krusa o. fjäska (för ngn). Unga herrar, som hyppja för de fattiga flickorna, men gifta sig med de rika. KNORRING Shizz.II. 1: 303 (1845).
Avledn. (till 1):
– HYPPJA , f. (†) kvinna som är beskäftig (utan att egentligen uträtta ngt). SCHULTZE Ordb. 1937 (c. 1755).
Tycker du att namnet låter bekant, har du kanske läst någon av Elisabeths alla flickböcker, vilka hon skrev rätt sent i sitt liv. "Ungdomen på Hällesund" kom 1919, där hittar jag ännu ett nytt ord, klimpra.
där de under barocktiden lär ha gått några Tollingar och klimprat på luta.
Även det, ett ord som jag blev tvungen att vända mig till SAOB för att hitta.
KLIMPRA klim³pra², v. -ade. vb
[jfr d. klimpre, spela på stränginstrument äv.: spela dåligt, klinka; av t. klimpern, skramla, klinga, klinka, spela dåligt på gitarr l. piano, ombildning av klempern, med samma bet., eg.: hamra på plåt (om plåtslagare), till klampe (se KLAMP, sbst.¹)]
[KLIMPRA 1]
1) (i sht i vitter stil, föga br.) utan större färdighet spela (på stränginstrument o. d.), klinka; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. klimpra på lyran o. d., i fråga om författande av dålig vers, fuska i versmakeri. (Han) hade .. klimprat på guitarr. När något ungt skaldegry klimprar på lyran.
Samhället (är) icke just något orgelverk, ehuru mycket det trampas och klimpras. THORILD 5: 206 1794.
[KLIMPRA 2]
2) (tillf.) klinga med en spröd ton; anträffat bl. i bildl. anv. Ett par kreolfranska fraser, dem hon .. kom ihåg, klimprade vemodigt som spelet ur någon trampad leksak. HALLSTRÖM Händ. 34 (19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar