bilden från Skoklosters slott
eller snarare ogenomförbart — om man inte har ett linneskåp av den gamla typen, försett med såväl över- som underlakan.
Det slog mig när jag läste en bok från mitten av förra seklet, att dagens barn som framlever sina liv i sängar med påslakan, kan ju inte bädda säck, om de ens vet vad det är.
Varför det heter bädda säck, "short sheeting" och "lit en portefeuille", är väl inte så svårt att förstå — men för att förstå varför britterna kallar det "apple pie bed", fick jag bege mig ut på det allvetande nätet:
Apple-pie bed as a name for a childish prank is recorded from 1781; supposedly from the way of making apple turnovers, but some think it a folk etymology of French nappe pliée "folded sheet."
Och då fick jag även en fingervisning om hur länge man ägnat sig åt den sortens skämt — ingen annanstans har jag hittat den uppgiften.
Dessutom fick jag lära mig att det finns en sång som heter "Apple Pie Bed", av och med en snubbe som jag aldrig hört talas om tidigare, Lawrence Arabia (James Milne). Inte min melodi, men för den nyfikne finns den att lyssna till på nätet.
Visst är påslakan en välsignelse! Vår familj övergick till dem rätt tidigt efter dansk förebild i min barndom. Men jag hann med att bädda säck innan dess.....
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaVi var nog relativt tidiga, trots ett redan välfyllt linneskåp med namnat sänglinne.
Kursgårdar, hotell och pensionat var nog inte lika snabba att byta till påslakan. Och det var på slika ställen som vi bäddade säck, sydde ihop pyjamas och strödde skorpsmulor i kompisarnas sängar.
Hur roligt det är, kan ju diskuteras.
Margaretha
Intressant! Nappe pliée som omvandlas på folketymologiska till Apple Pie är ju kul. Och kanske rentav sant.
SvaraRaderaOch detta med att bädda säck väcker ett avlägset barndomsminne. Vi hade en ung man boende hemma hos oss och naturligtvis skulle brorsan och jag bädda säck för honom. Men innan han hann komma hem den kvällen funderade jag lite till och tänkte att han bodde hos oss för att han hade det svårt hemma hos sig. Hur kul skulle han då tycka att det var att upptäcka att vi också var elaka mot honom. Så jag smög in i hans rum och bäddade om igen, vilket jag nog aldrig berättat för någon tidigare. Lustigt nog skäms jag lite över tilltaget fortfarande, utan att riktigt veta varför. För tvehågsenheten? För att jag inte sa ifrån från början?
Karin,
RaderaDet är spännande med språk - men riktigt säker på ursprunget kan man inte alltid vara.
Bussigt av dig att bädda om - det är svårt att veta hur folk kommer att reagera, om man inte känner dem väl.
Vi var ett väl sammansvetsat gäng som utsatte varandra för allt från hartsfiol till salt i sockerströarna. Men jag minns en tjej (som inte hörde till gänget), hon blev så arg att hon slängde en tallrik i väggen, när vi skojade med henne.
Då tog Alice det mycket bättre, dagen efter det att vi smulat skorpor i hennes säng, stod det en tallrik med en skorpa på, på vårt frukostbord - och en lapp där det stod "tack för lånet".
Margaretha