Det borde rimligtvis vara enklare nu, med digitala kameror, att omgående skriva var och när en bild är tagen, och vilka personerna på fotografiet är. Men tror någon att jag gör det? Nej, just det — jag tror att jag vet. Det räcker att jag tittar på bilder jag tog för tio år sedan, och jag sitter här och undrar varför i all världen jag tog den där bilden, och var tog jag den — och människorna, känner jag dem?
Nu sitter jag här och tittar på bilder som förfäder tagit, och försöker gissa vilka människorna är, och bestämmer mig ånyo för att nu ska jag börja skriva, både på nya och gamla bilder, allt jag vet om fotograferingstillfället och människorna på bilden.
På bilden ovan framgår att den är tagen av en fotograf i Deje, men även om jag med bilden i näven for till Deje, och hittade huset, skulle jag inte veta vilka människorna var.
Bilderna jag tittar på i dag, är monterade på kartong, och borde rimligtvis ha betytt något för dem som betalade för att få det gjort.
Kanske är den här bilden tagen på Nääs slöjdskola, jag vet att en av mina äldre släktingar gick på sommarkurser där.
Här vet jag säkert att det är J. O. Karlström och hans äldsta dotter Ester (född 1899) som spelar på ett glasspel (jag har glasen). Hittar en rad på nätet där det står: "den svenska glasmusikens uppfinnare J. O. Karlström" — det är något jag måste forska vidare i.
Titta så vackra kartongerna var!
J. O. Karlström var predikant, och jag tror att det är han som står i mitten vid cittran (kanske den jag har). Men var bilden är tagen vet jag inte, han var född i Katthammarsvik på Gotland, men om bilden är tagen där, i Karlstad, dit han så småningom flyttade, eller på någon av de många resorna han gjorde i Svergie, där han sjöng och predikade — är omöjligt att säga.
Det här är bilder som, när jag är borta, kommer att slängas, om jag inte gör något — men vad? Det känns onekligen lite överväldigande.
Ack ja, vad man slarvar! Var, när och vilka, predikar arkivarierna alltid när de ser oidentifierade foton. Skriv alltid var och när bilden är tagen och vilka som är med. Men inte 17 gör man det. Och efter några år sitter man där och undrar vad den där klasskamraten hette.
SvaraRaderaDet är ett jättejobb att se till att foton kommer rätt. Men Karlström skulle säkert något arkiv bli glad åt. Predikade han för någon frikyrka? Då finns det nog ett arkiv som gärna vill ha bild och lite kringinfo.
Karin,
RaderaHan var missionsförbundare, Karlström. Kruxet är nog att hitta till rätt plats, jag har funderat lite på Värmlands museum, dottern Ester var ju brodös, och jag har en del av hennes utsökta arbeten. Men jag vet att museer får använda skohorn för att få in mer prylar, så de är inte alltid intresserade. Frågan är också om de vill ha en helhetsbild av en familj, eller om allt ska delas upp i olika fack, textilier för sig, och religionen och emigrationen i en annan låda.
Margaretha
som inser hur
lite hon vet
Missionsförbundare – det är bra. Då vet jag en synnerligen lämplig arkivarie som kan ge råd. Återkommer!
RaderaKarin,
RaderaOh så bra. Tusen tack!
M
När jag var barn, kom det en farbror till Frälsis, han spelade på glas. Åh, vad jag var imponerad. Det var så vackert!
SvaraRaderaBloggblad,
RaderaJa, visst är det vackert, och liknar inget annat. Jag tycker att det är ofattbart hur man kan hålla reda på glasen, och få till en melodi.
J. O. Karlström dog redan på 20-talet, så det kan inte ha varit honom du hörde!
Margaretha
vilka vackra bilder! du vet ju ändå en del, jag har massor med bilder på nybyggare som jag inte vet vilka de är.
SvaraRaderamen min pappa var bra på att klistra in bilder och skriva under bilderna, så ända sedan 50-talet finns vår familjs liv dokumenterat. nu håller sis på att göra kopior på albumen så att vi ska få varsitt, och smalfilmerna ska vi lämna bort och få på dvd.