söndag 14 september 2014

Jag, ett gyllene lejon



Gult hör nog till mina favoritfärger (men inte metallen guld), men om det beror på att guldgult är min födelsefärg, vill jag låta vara osagt. Uppriktigt sagt har jag inte haft tålamod att sätta mig in i "Understanding the Power of Color in Crystals". Förmodligen därför att jag misstänker att det sitter någon i slutänden beredd att håva in kosing på människors önskan att få en förklaring på alla livets mysterier.

8 kommentarer:

  1. Troligen någon som räknar med att skära guld med smörkniv eller hur det nu brukar sägas:)

    Karin som också tycker om gult

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Nog ligger det nära till hands att misstänka att någon vill utnyttja sina medmänniskors vilsenhet i livet.
      Margaretha

      Radera
  2. Det låter som en intressant bok tycker jag.
    Och att färger påverkar tro jag säkert.
    Jag tycktes vara röd. Inte alls min färg dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Jag tror säkert att det är en intressant bok - och att vi påverkas av färger är belagt. Men hur, och vilken "färgskola" ska man tro på - för jag har en känsla av att det finns ett antal olika uppfattningar om detta. Blandar man dessutom in andra "sanna vägar till lycka och självkännedom" (astrologi, numerologi, kiromanti, frenologi och minst ett dussin andra), så blir man lätt förvirrad.
      Margaretha

      Radera
  3. Är väl lite skeptisk. Fast färger har sin betydelse, självklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo,
      Att vara skeptisk (till allt) är en bra utgångspunkt - tills man satt sig in i ämnet, och eventuellt byter ståndpunkt.
      Margaretha

      Radera
  4. Fast det ÄR ju en underbar färg, riktigt intensivt, varmt guldgul. Eller är det bara för att jag är lejon som jag tycker det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, kanske måste man vara ett lejon för att uppskatta lejongult. Jag har förstått att gult är en av de minst omtyckta färgerna.
      Margaretha

      Radera