Pelham Grenville Wodehouse
Kallades Plum av sina vänner
15 oktober 1881-14 februari 1975
Flera av mina vänner är stora Wodehousefantaster och har läst allt han skrivit — medan jag får tillstå att jag bara läst hans böcker i brist på annat.
Men nu, när jag upptäckte att hans födelsedag var i antågande, valde jag på måfå, en av hans böcker, “Something New” (1915) (Gutenberg har många), och tycker att den är rätt nöjsam. Om jag kommer att läsa ut den, återstår att se.
Jag gillade Wodehouse när jag var tonåring, men har inte läst något av honom sen dess. Ska kanske försöka igen.
SvaraRaderaSer att posterna är schemalagda fortfarande, så jag antar att du har fullt upp. Sköt om dig, vila och ät så mycket du kan!!!
kram från Mette
Mette,
RaderaHar du inget annat att läsa så kan du alltid försöka med P.G., i små doser kan han vara underhållande.
Om du bara visste hur skötsam jag är.
Margaretha
Wodehouse är verkligen lättsamt och lättsmält, som du säger, i brist på bättre. Men en del engelsk humor lär man sig på köpet. Att PG stod för de namnen visste jag inte. Stackaren, förstår att han använde initialerna.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaRent språkligt är det en fröjd att läsa hans böcker, och man får en hel del anglcismer på köpet.
Han behövde kanske inte lida så mycket av sitt namn, i hans kretsar använde man nog mest bara efternamnet som tilltalsnamn. Men nog är det intressant hur man vänjer sig vid namn. När jag var barn tyckte vi ju att många av dagens namn var hiskeliga gubb- och gumnamn - i dag heter ju var och varannan unge Augusta, Johanna, Gustav och Anton och ingen reagerar.
Fast någon Pelham har jag förstås aldrig stött på - och jag har aldrig hört någon mamma ropa "Nepomuk, nu ska vi äta, kom in och tvätta händerna!" Somliga namn är nog bra om de dör ut.
Margaretha