Nostalgiska sommar

The Ferryman's Daughter, 1869
Thomas Brooks

.

Vi hade tre kilometer till vårt närmaste badställe, där jag bodde i de yngre tonåren. Innan jag ärvde mina kusiners röda cykel, så turades vi om att använda kompisens. Hon cyklade en bit, ställde cykeln och började gå — jag tog cykeln, cyklade om henne en bit, ställde cykeln, och började gå. Så höll vi på tills vi var framme vid badviken. En badvik med tvivelaktigt rent vatten, de var dybotten och vi var brunstrimmiga efter badet.
Så skaffade kompisens pappa en roddbåt, som han hade liggande i kanalen — hos den gamle slussvakten. Dit var det bara tio minuters promenad, så vi packade matsäck, böcker och kompisens transistorradio och traskade dit mest varje förmiddag. Så rodde vi till en ö i närheten av badviken. Det var tillräckligt långt från stranden för att ingen skulle simma ut till oss, så vi fick vara ifred på vår lilla ö.

Där på ön kom jag för första gången i kontakt med radioprogrammet Sommar — jag tror det började klockan tolv på den tiden, hade en väderleksrapport mitt i och slutade först klockan tre (om jag minns rätt).
Se'n dess har programmet ändrat karaktär och jag lyssnar sällan på det. Kanske har jag haft otur just de gånger jag lyssnat — eller också är det så att jag lever i en annan värld än de som talar, och jag förstår bara en tredjedel av det de talar om. En tredjedel går förlorad för att jag inte hör vad de säger — och den sista tredjedelen är jag i regel inte road av.

Jag tillhör den gamla stammen som njöt av Barbro Alvings Sommarprogram.

Och gillade Torsten Ehrenmark och

Hasse Alfredson
Åke Ahrenhill
Gunnar Arvidsson
Tage Danielsson
Britt Edwall
Åke Falck
Bengt Feldreich
Per-Ander Fogelström
Hatte Furuhagen
Sigge Fürst
Gösta Knutsson
Sven Lindahl
Per-Erik Lindorm
Maud Reuterswärd
Jan-Öjvind Swahn
Elisabeth Söderström............

Idag var Meta Velander Sommarvärd, och det var som på den "gamla goda tiden". En föredömlig diktion och trevligt småprat, då kan jag stå ut med nästan vilken musik som helst.