.
Bilden har jag snott på nätet
En gång i världen gick jag på en skola där väv och keramik var inhysta i härligt hus byggt mellan 1914 och 1918. Det sades att det spökade där — men ingen hade någon spökhistoria att berätta från huset. Huset uppfört i rundtimmer och typiskt för tiden är kanske lite hårdsmält för den som bara gillar funkis — men jag som tycker om båda delarna tyckte mycket om byggnaden, som jag upplevde som ett vänligt hus med god atmosfär. Den sortens hus som jag tycker att det skulle vara trevligt att bo i.
För att komma till det här annexet tog vi en genväg genom skogen, det var väl ungefär 10 minuters promenad.
En kväll så här års, gick jag dit en kväll för att solva en ylleväv. När jag satt där på nedre botten och pillade med mina trådar hörde jag att någon gick på övre våningen. Så bra att Laila är här, då får jag sällskap hem tänkte jag — eftersom jag satt så jag såg ytterdörren visste jag att ingen kommit efter mig. Laila höll också på att sätta upp en väv och hade sagt tidigare på da'n att hon nog skulle försöka hinna göra färdig uppsättningen den kvällen.
Efter att par timmar, när ryggen värkte och ögonen gick i kors tyckte jag att jag gjort nog och gick uppför trappan för att hämta Laila som jag fortfarande hörde däruppe.
Men på övre våningen var alla lampor släckta och där fanns ingen.
Du slutar ju din spökhistoria när den är som mest spännande! Vad gjorde du då? La' benen på ryggen, eller?
SvaraRaderaLite pirrig , måste du väl ändå ha blivit?
Lisette,
SvaraRaderaDet var inget mer.
Nej, jag blev faktiskt inte rädd, tack för sällskapet Gustaf, sa' jag och gick därifrån. Det var inte det minsta otäckt.
Margaretha
Har haft några övernaturliga upplevelser och tror helt och fullt på att det finns mer än ögat ser. Kul att det inte kändes otäckt.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaDet finns så mycket oförklarligt. Jag är mycket räddare för ondskefulla människor än för spöken.
Margaretha
Det är skillnad på spöken och spöken. Min syster bor nästan granne med "Hunt's haunted hut". En liten stuga som står och förfaller och ingen vågar gå in där. Jag som inte tror på spöken vågar nästan inte gå förbi där. Det är något otäckt som jag inte kan sätta fingret på, jag blir ledsen varje gång jag varit i närheten av huset. I går när vi körde förbi så såg vi alla tre att det lyste i ett fönster. Men det finns ingen elektricitet där!
SvaraRaderalove,
Q
som kommer hem i nästa vecka
Q,
SvaraRaderaJa, visst är det skillnad! Det här huset hade en vänlig och trygg atmosfär men jag har träffat på ställen som får håret att resa sig.
Ser att du har egen dator med dig - så smart!
love,
M