Nå'n gång på försommaren bar jag ut växter som kunde tänkas uppskatta lite uteliv. Krukor med avsomnade växter åkte också ut, tanken var att de skulle vidarebeordras till härligheten. Som så ofta förr förblev den goda intentionen blott en tanke. Idag upptäcker jag att den understa växten inte alls var redo för härligheten!
När jag lyfter bort den översta krukan hittar jag ett nystan med vita blad. Jag har bett om ursäkt och hoppas att den har överseende med mig och min tanklöshet.
Arma små livslängtande, bleksiktiga små tentakler. Kanske får de en andra chans nu när bördan lyfts av dem... Är det en amaryllis?
SvaraRaderaJag tycker ofta att det är så där...växter som man behandlar brutalt vägrar att ge upp men växter man klemar och snuttar med lägger av direkt.
SvaraRaderaSå är det åtminstone för mig.
Ja, det är en amaryllis - som inte gett ett pip (skott) ifrån sig på över ett år.
SvaraRaderaVåra stackars växter måste vara tuffa, så länge min mor kunde ta' hand om dem så frodades de - men nu, när de är beroende av mig är jag rädd för att bara de starkaste överlever.
Har inte hunnit hälsa på amaryllisen i dag - men fortsättning följer.
Margaretha
Hur har det gått med den stackars amaryllisen? Jag hittar bara en rapport till. Kanske har jag missat något när jag försöker läsa ikapp. läser åt fel håll oxå. Jättefina inlägg, både om runrberg och gutenberg som jag inte kände tii. Men oxå om bildens betydelse som jag hoppas att du skriver mer om.
SvaraRaderaJag håller med man behöver inte vetaallt om alla.
Fina bilder!
Eva,
SvaraRaderaJag har såååååå mycket att skriva om - men jag får inte riktigt till det. Amaryllisen frodas och grönskar, bild kommer.
Kul att jag kan komma med något nytt! Själv tillbringar jag på tok för mycket tid hos båda herrarna G- och R-berg.
Margaretha