Projekt Runeberg

Ur "Andras barn" av Carl Larsson 1913

0

Den svenska motsvarigheten till Project Gutenberg heter Projekt Runeberg. Här är en varning på plats – man bör vara utrustad med en sjusärdeles god karaktär för att inte bli sittande bland dessa två projekts boktravar. Runeberg som huvudsakligen har svenska böcker, har liksom sin amerikanske broder en fantastisk blandning av litteratur.
Jag som grät över "I Edsbro pension" från 1905 av Ebba Nordenadler, som barn hittar här "Den gamla prästgården" av samma författare – en bok som handlar om samma barn som nu har sommarlov från pensionen.

Där finns Carl Larssons "Andras barn" från 1913 med planscher, och så denna intressanta bok:

Här kan man läsa om kända och okända kvinnor – förutom kvinnor jag aldrig hört talas om hittar jag ett par släktingar.

Till de för mig okända hör Sigrid som har fått en lång artikel som inleds:

Sigrid, med tillnamnet Storråda. Denna grymma qvinna, om hvilken vi, till mensklighetensheder, hoppas att berättelserna måtte varaöfverdrifna, var dotter till Skoglar Toste, den rikasteoch mäktigaste odalbonde på sin tid. Han hadeunder sina många och lyckliga vikingatågvunnit rykte för ovanlig tapperhet, äfvensom ennästan sagolik rikedom. Hans dyrbaraste skatt varlikväl dottern Sigrid, hvars skönhet var beryktadkring hela landet.

En betydligt kortare artikel har Elisabeth fått:

Papegoja, Elisabeth, var dotter af ryttmästaren vid Adelsfanan Brynte P. Om fröken Elisabeth veta vi ej annat märkligt, än hennes något besynnerliga, men dock adliga namn, samt att hon blef 101 år gammal, ty hon var född 1673 och dog 1774, och den sista af adliga ätten Papegoja.

"Fartens tjusning" trycktes 1928 och har en del intressanta synpunkter på fart och bilkörning. I företalet kan man läsa:
Major Segrave har här skrivit en bok, som enligt min åsikt i framtiden kommer att tillhöra den klassiska motorlitteraturen. Den är full av sunt förnuft och klara tankar, av läxor, som lärts under ett liv, som varit mera påfrestande än någon annan motormans, död eller levande, av reflexioner över det nuvarande och av förutsägelser rörande framtiden, vilka ha sitt givna värde för alla, som äro intresserade av automobilism. Han har icke endast fyllt denna redogörelse för en unik levnadsbana med gott tekniskt omdöme, utan han har berättat sitt eget livs historia som världens skickligaste automobilkappkörare med en blygsam tillbakadragenhet, som är ganska sällsynt nuförtiden. Det är en bok av en handlingens man, för vilken det slutliga målet för hans arbete alltid gått före det rent personliga. Kapitlen om hastighet, om automobilismens framtid och om olyckshändelser äro fulla av välgrundade tankar och sunt förnuft, under det att de humoristiska händelserna i ett liv, tillbragt på praktiskt taget alla Europasför att inte nämna Amerikas kappkörningsbanor, berättas

med en världsmans förstånd och förståelse.

Arthur Stanley.

Hur klassisk boken blivit kan jag inte uttala mig om, jag har aldrig hört talas om boken tidigare – men ordet automobilkappkörare är kanske värt att adoptera!

Och till slut en av Major Segraves profetior:

Alltsedan jag kom tillbaka från Florida har jag ofta tillfrågats om vad som enligt min mening var den högsta säkra hastigheten för motorfordon på allmän landsväg.Frågan gällde icke den lagenliga gränsen, utan snarare den praktiska. En dylik fråga skulle jag vilja beteckna med den matematiska termen »obestämd ekvation». Många gånger har jag kört 150 km. i timmen på landsväg — jag aktar mig visligen för att angiva var — och jag hoppasatt i framtiden ofta få göra om det. En sådan hastighet är nämligen fullkomligt säker under vissa förhållanden,beroende på vägen och vagnen. (Och föraren! Övs. anm.)---------
Kommande generationer av motormän skola köra på sina betongvägar mellan kantstenar av betong, lagda med matematisk noggrannhet, och rulla upp mil efter mil bakom sig på väg mot den avlägsna horisonten. De komma att köra fort, snabbare än vad vi nu förtiden äro vana vid. Men de skola aldrig erfara den verkliga landsvägens tjusning, som vi erfarit, innan vägarne byggdes med tanke på motortrafik.

Det sista vet jag att min far höll med om – han som arbetade med trafiksäkerhetsfrågor och var stenhård när det gällde bältesanvändning för bilister och rätt utrustning för motorcyklister – han såg med ett nostalgiskt vemod tillbaka på den tiden då han körde motorcykel på grusvägar barhuvad, i kortbyxor och en skjorta som blev som en ballong i ryggen.

Här har jag hänfört skrivit om Runeberg tidigare:
Lördag med både Runeberg och Gutenberg
Två länder - Jämtland och Amerika
Inte mycket att berätta
Om böcker och minnen