fredag 15 december 2023

Adventsläsning

Jenny Nyström

 En sak, som inte fick försummas, var att sätta upp julkärven i tid, alltså före klockan tolv, ty då gick helgen in. Man lade vikt vid att småfåglarna fick äta sig mätta, innan de satte sig till vila för natten, ty julen förpliktade till barmhärtighet. Det gängse namnet på julkärven var fuglaneka (fågelneken) eller spervaneka (sparvneken), ty det var först och främst sparvarna, som ägnade sig åt densamma. Neken sattes upp på en stång i någon apel eller över dynghögen. En del hade för sed att sätta upp den på skateskrecken, alltså högst upp på ladugårdsgaveln. Någon bestämd regel för var julkärven skulle placeras fanns ej. Den ene följde den seden, den andre en annan, huvudsaken var att kärven kom upp i rätt tid, ty man trodde, att den hade en viss betydelse för det kommande årets gröda.

ur Bygd, by och gård II, av Linnar Linnarsson


Linnar Linnarsson var folkskollärare (denna nu utdöda yrkesgrupp av synnerligen allmänbildade, och ofta entusiastiska människor) och folklivsforskare. Hans skrifter kom huvudsakligen att handla om seder och bruk i Värmland och Västergötland.


torsdag 14 december 2023

Adventsläsning

 





T’WAS the day before Christmas, yet there was no need to tell that to any one in Buffalo, for everywhere in the city was the stir and excitement that precedes a great holiday. Every one seemed to be alert and in a hurry. The very air was full of Christmas scents. One felt that something unusual was going on, and nowhere was this more apparent than in Baker

Baumgärtner's large establishment.”



”The Misfit Christmas Puddings” är en mycket julig berättelse — och för att det inte ska råda något tvivel om att den är avsedd att skänka läsaren en stunds förnöjelse och julglädje, står som författare ”The Consolation Club”.

Den enda risken jag ser, med att läsa den, är att du beger dig ut i köket (eller till närmaste bageri), när snålvattnet börjar rinna. 

Kanske bör jag tillägga att författaren lyckats baka in en gnutta moral i sina bakverk.




onsdag 13 december 2023

Adventsläsning

 

 Lucia, 1910

Carl Larsson



I natten darra

de kalla väder.

Steg hör jag knarra

på vindens bräder:

i vita kläder

stod herrgårdsflickan,

med vaxljuskrona kring håret fäst,

nyss vid mitt läger och räckte brickan

lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.


Nu upp till gamman

i mörka tider!

Med tjärvedsflamman

Lucia skrider

i däld och lider.

I dörren gläntar

med morgonglöggen min muntre värd

och bringar bud, att ung dottern väntar

sin late körsven till festlig färd.


I tidig vinter

re’n snön är fallen,

och foten slinter

på frusna vallen,

och vit står tallen

som silverstaken

för månens prunkande högtidsljus,

och stjärnbloss brinna högt över taken

på djurens fållor och mänskors hus.


Och släden redes

med fäll och täcken,

och selad ledes

från klöverhäcken

den raske skäcken.

Med fröjd vi glida

igenom sovande skogars skjul.

Ur huvan tindrar det vid min sida

som morgongryning till härlig jul.

            Erik Axel Karlfeldt

tisdag 12 december 2023

Adventsläsning

 


The Druids Bringing in the Mistletoe, 1890

George Henry 


MISTELN


Av träd och sten och av eld och vatten

allvise gudar ett löfte tog.

Blott misteln glömdes, den fågelburna

i ekens grenverk, och Loke log.


En ödslig saga från urgrå tider,

ett märkligt diktverk: hur Balder föll.

Den blide Balder, den blinde Höder

som häpen bågen i handen höll.


Blint dräptes Balder. Och Höder dräptes

och jorden rullar alltjämt sitt klot

i blinda rymder mot löftesdaggen

bak fimbulvinter och feberhot.

                   Nuls Ferlin



”November .. 3. eller 4. Dagar för Nytenningen, skal man skiuta ned Mistelen aff Eken med een skarp Pijl .., han är godh emot fallande Soot” skrev prästen Isaacus Erici, 1645.

Vi är lite sent ute om vi behöver skjuta ned några mistelkvistar. Men Balder är ju redan död, och vill du bara ha en kvist att hänga på strategisk plats i jul, så går det nog bra att skörda misteln när som helst — det vill säga det går inte alls bra eftersom misteln är fridlyst.

Dagens namnsdagsbarn

 

är Alexander — så vad är naturligare än att låta dagens namn styra valet av de tre böcker vi väljer.


Alexandra Mikhailovna Kollontai 

1872-1952, 1910s


Aleksandra Kollontaj var den jag först kom att tänka på. 

Det stora problemet är bara att jag inte hittar den boken av henne, som jag vet ligger i någon av de ännu inte uppackade lådorna — och jag minns inte vad boken heter. 

Det blir till att välja tre andra böcker, men följer du den här länken hittar du många av hennes intressanta skrifter.



Alexandra Gripenberg var en intressant finländsk författare tillika kvinnosakskvinna.

Hon utsågs som delegat till en internationell kvinnokongress i Washington 1888. Efter vilken hon stannade kvar, och reste runt i USA i ett halvår.

Om detta skrev hon boken ”Ett halfår i Nya Verlden. Strödda resebilder från Förenta Staterna”, 1889,  en högst läsvärd bok som finns hos projekt Runeberg 


Hon rapporterar inte enbart från kongressen, utan kommenterar om allt hon finner intressant — och det är mycket:

”Amerika är nötternas forlofvade land. Här finnas kokos- och valnötter, ärt-, smör-, hassel- och hickorynötter. Synnerligen omtyckta äro ärtnötterna och gatpojkarna här ha lika stor skicklighet i att under tuggandet spotta ut skalen, som ryssarna ha att befria sig från skalen af solrosfröna. 
ötver allt på New-Yorks gator hör man knastrandet från de små kolugnarna, i hvilka ärtnöttema rostas. En lika omtyckt läckerhet är „popcorn“, rostad majs.

— —

New-York ligger på en ö och dess framtid är derfor oroväckande. Årligen tillväxer den, såväl genom emigrationen, som på naturligt sätt, och har dock icke rum att tillväxa. Den har nu redan omkring 
1,300,000 invånare och

lefnadskostnadema äro mycket dyra. 
Genom sitt läge vinner den emellertid präktiga utsigter öfver Hudsonfloden och utåt hafvet. En af de vackraste är från Brooklyn bron. Denna ingeniörvetenskapens triumf bär på sin nacke två banspår, två vägar för åkande och flera för gående. 

— —

Hvad som deremot är ofantligt utbredt, är vanan att uppträda offentligt, utan att dö af förskräckelse. Amerikanskan rör sig vid dylika tillfällen med lugn ledighet, ofta med verkligt behag.”




Miss Katherine Alexandra Climpson är en av mina favoriter när det kommer till romanfigurer — visserligen ingen huvudperson, men hon är till ovärderlig hjälp när det gäller att snoka rätt på detaljer som en man inte har tillträde till. I synnerhet inte om mannen är en välkänd, och därtill adlig, amatördeckare. Naturligtvis talar jag om Lord Peter, Dorothy Sayers skapelse, som jag vänder mig till när jag behöver muntras upp.

Miss Climpson är en medelålders (tror jag) tant som förefaller aningens virrig, men är både skärpt och observant. Hon rapporterar oftast skriftligt till Lord Peter, långa pratiga brev med många understrykningar.

Hon förekommer bara i två av romanerna, ”Unnatural Death” och ”Strong Poison”, (båda finns att läsa hos FadedPage), dessutom omnämns hon i några av de andra böckerna.

Ett smakprov på Miss Climpsons brevskrivningskonst hittar du också i ”The Wimsey Papers—The Wartime Letters and Documents of the Wimsey Family”.


”From Miss Katherine Alexandra Climpson to Lord Peter Wimsey, somewhere abroad.

Flat 718, Utopia Court,

Oxford Street, W.

Sunday, Nov. 19th (24th after Trinity).

My dear Lord Peter,

I am just seizing a moment this evening to write you a little letter PERSONALLY: of course all the reportshave been duly sent in every week regularly to the PROPER QUARTER—and I must tell you again how proud and delighted all the members of the “Cattery” (to use your own humorous phrase!) are feeling to know that they are really being of use to their country in this terrible time of emergency. Especially the older ones—because it is so humiliating and depressing when one comes to a certain age, to feel that one is NOT WANTED, and though you are always so wonderfully sympathetic, I’m sure even youcan’t realise the callousness, well really one might almost say cruelty, with which older women are sometimes treated when they apply for  employment, either in a national or a civil capacity.  

Would you believe it, a man actually said, only the other day, to a highly trained University woman of only THIRTY-SIX—a most able person in the prime of her intellect and capacity—that she was too old for a position of responsibility on his staff, and had the brutal insolence to add: “We don’t want you to die on our hands, you know”!! ”


 Hela brevsamlingen, 52 sidor, hittar du hos FadedPage




Det är lätt att glömma bort att A. A. står för Alan Alexander — överhuvudtaget är det lätt att glömma bort att A. A. Milne hade skrivit så mycket mer än Nalle Puh, vilket irriterade honom storligen.

Han skrev både romaner och skådespel, och en deckare:

”The Red House Mystery”.

Den har jag inte hunnit läsa ut, så jag kan inte säga något om den än — inte annat än att den börjar lovande och att jag läst mig till att den var mycket populär då den kom ut.

måndag 11 december 2023

Adventsläsning


Hanging the Mistletoe, 1860 

Gabriel Charles Rossetti


 ”It was the warmest day of the winter, this day before Christmas, with all the glitter left from a week of frost, and so bright a sun that shadows lay violet-blue in hollows everywhere. The wintering birds had come renewedly awake to a sense of quickened life, and men and women in the Tenterden neighborhood looked out of the windows and involuntarily planned for spring. Celia Eastman had come home from her two months’ visit the day before, and she and her mother were in the kitchen, this forenoon, talking things over. There was a great deal to tell, and Mrs. Eastman was embarking with delight on the full flood of things happened.”


Vad sägs om en romantisk novell, så här i (nästan) juletid.

”Mistletoe—A Christmas Eve Love Story” skrevs av Alice Brown, en författare från New England där den här berättelsen utspelar sig. Personerna talar dialekt, men låt det inte avskräcka dig, den är lätt att förstå.



söndag 10 december 2023

Adventsläsning

 

Women Christmas shopping 

Ernst Heilemann


VI KLAPPAR IHOP!


Vi ska inte ha några julklappar i år. Förvisso, det säger alla. De har inte råd, och tiderna är inte såna, och för resten har alla mostrar och människor allting förut, och vem tänker på Jesusbarnet? 


Läs hela Bangs kåseri hos Litteraturbanken