Tacksägelse

Thanksgiving Time, cirka 1910

John George Brown  

Nej, det blev ingen paj till Thanksgiving i år —  jag som köpt en butternut pumpa, för att göra en squashpaj eftersom paj på vintersquash är ännu godare än den vanliga pumpapajen.

Tack och lov håller sig pumpor bra, så kanske kan jag få till en paj endera dagen.

Visst är det intressant, det här med smak — och här bortser jag från folk som fått för sig att de inte gillar vissa maträtter, men glatt äter rätten med god aptit, om de tror att det är något annat — till viss del beror det väl på vad man är van vid, men inte alltid.

Läste nyss en intressant artikel om vilka av de traditionella maträtterna som serveras till Thanksgiving, som folk inte gillar, men de flesta ändå pinar i sig. Det visar sig att 29% av de tillfrågade inte gillar tranbärssylten, och på andra plats kommer den så vanliga "green bean casserole", 24% hoppas alltid att den inte ska dyka upp på bordet medan 22% tycker illa om grytan gjord på sötpotatis. Det framgår inte av artikeln om det är den ack så vanliga grytan där man förstör sötpotatisen med farinsocker och marshmallows — ja, ni hör, jag hör inte till dem som omfamnar den sortens gryta —  men jag har ätit jättegoda gratänger med sötpotatis tillagade utan nyss nämnda hemskheter.

Så kommer vi till den obligatoriska pumpapajen som 21% inte vill ha och huvudrätten, kalkonen, säger sig 19% ogilla.

  Sharing the Bread

Jill McElmurry

 My Thanksgiving

When I was a little girl

Thanksgiving was about

Getting together with family

Delightful smells of my mother’s

Freshly baked rolls, crispy Turkey

And spicy pumpkin pies.

When I became a wife and mother

My little girl watched and helped as I did those

Very same things and filled my own house

With the smells of Thanksgiving.

I enjoyed my little boy coming into the kitchen

Thanksgiving morning and saying

“Where’s the cookin’? ”

But now, as my family 

Including my precious grandchildren

Gather for this festive day

I realize how important...

How valuable this time is

How lucky I am to spend this day

With the people I love.

I am truly thankful and blessed! 

Happy Thanksgiving! 

                     Marilyn Lott

Isn't it Cold

Isn't it Cold, 1876

 John George Brown

Ge mig en katt om dagen

“Cats can work out mathematically the exact place to sit that will cause most inconvenience.” 

                                                    Pam Brown

Men det verkar inte som om matematiken räcker till att beräkna ett kärls volym.
          

På julens tredje dag

 plockar jag fram "The Amazing Quest of Mr. Ernest Bliss" av E. Phillips Oppenheim, från 1922. En bok som inte har något med julen att göra, men som jag ändå förknippar med en doft av hyacinter och en smak av äpplen och nötter, eftersom jag hittade den i bokhyllan i juletid. Det är många år sedan nu, och kanske är det dags att läsa om den, för jag minns inte så värst mycket av den annat än att jag tyckte den var nöjsam. Nu är jag ingen oppenheimexpert, men jag har en känsla av att den här boken skiljer sig en hel del från hans andra böcker som nog får betraktas som äventyrsromaner.

 I dag rekommenderar vi (Johannes och jag) " The Christmas Angel" av Abbie Farwell Brown.

THE PLAY BOX

t the sound of footsteps along the hall Miss Terry looked up from the letter which she was reading for the sixth time. "Of course I would not see him," she said, pursing her lips into a hard line. "Certainly not!"

A bump on the library door, as from an opposing knee, did duty for a knock.

"Bring the box in here, Norah," said Miss Terry, holding open the door for her servant, who was gasping under the weight of a packing-case. "Set it down on the rug by the fire-place. I am going to look it over and burn up the rubbish this evening."

She glanced once more at the letter in her hand, then with a sniff tossed it upon the fire.

"Yes'm," said Norah, as she set down the box with a thump. She stooped once more to pick up something which had fallen out when the cover was jarred open. It was a pink papier-mâché angel, such as are often hung from the top of Christmas trees as a crowning symbol. Norah stood holding it between thumb and finger, staring amazedly. Who would think to find such a bit of frivolity in the house of Miss Terry!

Her mistress looked up from the fire, where the bit of writing was writhing painfully, and caught the expression of Norah's face.

"What have you there?" she asked, frowning, as she took the object into her own hands. "The Christmas Angel!" she exclaimed under her breath. "I had quite forgotten it." Then as if it burned her fingers she thrust the little image back into the box and turned to Norah brusquely. "There, that's all. You can go now, Norah," she said.

"Yes'm," answered the maid. She hesitated. "If you please'm, it's Christmas Eve."

"Well, I believe so," snapped Miss Terry, who seemed to be in a particularly bad humor this evening. "What do you want?"

Norah flushed; but she was hardened to her mistress's manner. "Only to ask if I may go out for a little while to see the decorations and hear the singing."

"Decorations? Singing? Fiddlestick!" retorted Miss Terry, poker in hand. "What decorations? What singing?"

"Why, all the windows along the street are full of candles," answered Norah; "rows of candles in every house, to light the Christ Child on his way when he comes through the city to-night."

"Fiddlestick!" again snarled her mistress.

"And choir-boys are going about the streets, they say, singing carols in front of the lighted houses," continued Norah enthusiastically. "It must sound so pretty!"

"They had much better be at home in bed. I believe people are losing their minds!"

Just nu

försöker jag fösa ihop mina spretiga tankar och göra klart för mig vad som är nödvändigt att göra — och när jag klarat av det, i vilken ordning jag ska göra och skriva allt jag vill göra och skriva. Dessutom behöver jag komma fram till om jag ska förtränga gårdagens samtal(se det förra inlägget) — eller vilka mått och steg jag kan vidtaga för att få nödig information.

Utah Copper Company's Open Pit Mine, Bingham, Utah.

This Mountain is Copper Ore.

Gutenberg hade en hel del att erbjuda i dag, men jag har inte hunnit sålla agnarna från vetet. Somliga böcker vet jag på förhand att jag bara kommer att “bläddra” i, som till exempel “The Business of Mining, A brief non-technical exposition of the principles involved in the profitable operation of mines” från 1912 av Arthur J. Hoskin. Jag har ju en märklig böjelse för böcker som behandlar tekniska ämnen som jag inte vet ett smack om. Men kanske skulle jag ändå ha gått förbi boken om jag inte sett den första bilden (ovan) och mints* att jag sett den här typen av öppna gruvor i Utha. Dessutom såg jag, bara häromdagen, en artikel om öppna gruvor i därstädes — nu måste jag ju leta reda på den. (Miljöproblem, tror jag).

Miner's lettuce. Indian lettuce

Montia perfoliata, Howell. Purslane Family.

Boken som handlar om Paul Gauguin tänker jag läsa, liksom jag vill titta närmare på “The Wild Flowers of California: Their Names, Haunts, and Habits” (1897) av Mary Elizabeth Parsons, med illustrationer av Margaret Warriner Buck. Den sistnämnda är inte bara pedagogisk, texten är poetisk, och det finns små verser insmugna lite här och var.

"To the thoughtless a flower is often a trivial thing—beautiful perhaps, and worthy of a passing glance—but that is all. But to the mind open to the great truths of the universe, it takes on a deeper significance. Such a mind sees in its often humble beginnings the genesis of things far-reaching and mighty. Two thousand years ago one grain of the shower of pollen wafted upon the wind and falling upon a minute undeveloped cone, quickened a seed there into life, and this dropping into the soil pushed up a tiny thread of green, which, after the quiet process of the ages, you now behold in the giant Sequoia which tosses its branches aloft, swept by the four winds of heaven."

Om tid, lust och ork tillåter, kommer eventuellt en mer detaljerad bokrapport — här, eller på någon av de andra bloggarna.

Som om det inte räckte med att Gutenberg skulle kunna sysselsätta mig dygnet runt, så har jag varit på bibban och hämtat hem en rejäl trave böcker som de inte har plats för (som om jag har det!).

Jag läser sällan varken Coops (varför i helgonaland säger man inte Konsum längre?) “mer smak” eller ICAs “buffé — jag tycker de är lika dåliga båda två — men bläddrade igenom dem häromdagen. Modernt med små bokstäver?

I “mer smak” (vilket missvisande namn!) ägnar man sig helt åt att förbereda sig inför melodifestivalen — vilken tydligen inte kan beskådas utan att ha något ätbart inom räckhåll. 

Där finns en märklig bild på två spacklade kvinnor som låtsas tillaga något, iklädda kläder som inte ser ut att höra hemma i ett kök, ljuva lockar och påklistrat leende på den ena och trånande blickar från den andra. 

     Det får mig att minnas Sarah Brown — minns ni henne? Hon lagade vegetarisk mat och skrev kokböcker i början av 80-talet.

Jag var så fascinerad av hennes klädsel, där hon trippade runt i köket, iklädd volangblusar och dingeldangel. Av maten minns jag inget. Men jag tror bestämt att jag ska plocka fram kokböckerna och se om jag hittar något ätbart.

*minnas verb mindes mints, pres. minns 

Visst låter mints konstigt och inte kan man säga munnits — för det mesta skriver jag nog kommit ihåg.