Radiotjänst

 

 Beryl on the Radio 

Rita Duffy

Ännu har ingenting återgått till det normala.. I mina mörka stunder tror jag att det  kommer att ta minst nio månader till innan livet kommer att komma i närheten av något som liknar det normala. 

Så värst mycket nytta kan jag inte göra, annat än att försöka slänga, och ge bort så mycket som möjligt. Även sådant jag inte vill ha kvar är intressant, och jag passar på att fördjupa mig i märkliga böcker, esoteriska skrifter och skrämmande pamfletter.

Just nu ägnar jag mig åt nedslag i boken ”Radiotjänst, en bok om programmet och lyssnarna” från 1929, en rätt tjock bok, trots att företaget bara funnits i fem år då.

Det är nöjsam läsning, inte minst för att språket är så underbart:

”Att en uppfinning som radion, den där slår alla rekord ifråga om ilsnabb kommunikation, skulle få en utomordentlig betydelse för alla slag av nyhetsförmedling blev omedelbart erkänt, och Radiotjänst tövade icke att handla därefter.”

”I själva verket var brottet en arvssynd, ty det bestod i underlåtenhet att erlägga avgift för radiolicens och det var hennes föräldrar som hade börjat. Radio hade de haft sedan 1927, men licens — aldrig. Visserligen hade de hela tiden en sträng om än tyst kritiker i sin dotter, som var fast besluten att betala licensen ur sin egen kassa då den dag kom när hon själv bestämde. Men nu, när dagen kommit, måste hon ju ändå klart inse att hur hett hon än önskade så hade hon inte råd. Om hon nämligen väl gav sig tillkänna så skulle det ögonblickligen uppdagas hur länge radion verkligen funnits i huset, det fordrades ju bara en blick på årsmodellen, och summan skulle bli av astronomisk storlek. Sådan var åtminstone hennes uppfattning av skuldfrågan. Därför höll hon sin dörr låst, sin lampa släckt, sin varelse gömd.

Allt detta gjorde att det snarast kändes som en lättnad för Inga Eriksson när hennes radio tystnade. Hon hade varit en flitig lyssnare och hört praktiskt taget alla radioprogram det senaste decenniet. Men nu kunde hon äntligen sluta lyssna efter Licenskontrollantens steg. 

   ur ”Drömboken” av Arne Sand

Jag vet att jag skrivit om radiominnen tidigare, då mest om familjeprogrammen — under dagens morgonpromenad slog det mig att jag faktiskt lyssnade rätt mycket på radio under sommaren.

På söndagsmornarna klättrade jag upp till far i överslafen, och vi lyssnade tillsammans på sommarlovsföljetongen (tror det hette så), och vi fikade ofta, på balkongen, till ”riksronden” som under många år leddes av Lennart Swahn. 

Googlade på ”Riksronden” och upptäcker att det nu finns en podd med samma namn — en som jag inte har för avsikt att lyssna till ity jag inte delar dess värderingar.

songs on the radio 
started to deafen me 
they call it music 
auto-tuned, insane beats 
where did the meaning 
of music go? 
where is the love 
that songs once made? E
this is not music, no 
just rhythmic garbage 
the empty lyrics, voices 
are nothing but noise

          Janine Alyssa Navarro