”Häll säj i och lägg säj i å dôpp, han, Hans lelle — d’ä hômmen väl unt”, sade den heliga Lucia och hennes ögon skeno av
överjordisk beskedlighet. ”Här har han saffransbrö — här har han sockerkranser — här har han kringler — ät han, gulle lelle!”
ur Gustaf Frödings läsvärda novell ”Lusse”
Till Lussefesten.
I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i hvita kläder
stod herrgårdsflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.
Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjärvedsflamman
Lucia skrider
i däld och lider.
I dörren gläntar
med morgonglöggen min muntre värd
och bringar bud, att ung dottern väntar
sin late körsven till festlig färd.
I tidig vinter
re’n snön är fallen,
och foten slinter
på frusna vallen,
och hvit står tallen
som silfverstaken
för månens prunkande högtidsljus,
och stjärnbloss brinna högt öfver taken
på djurens fållor och mänskors hus.
Och släden redes
med fäll och täcken,
och selad ledes
från klöfverhäcken
den raske skäcken.
Med fröjd vi glida
igenom sofvande skogars skjul.
Ur hufvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till härlig jul.
Erik Axel Karlfeldt
Tack för ett Fröding-citat jag inte känner igen!!!
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
SvaraRaderaJag har nog bara läst en bråkdel av allt Gustaf skrev. Den här berättelsen hittade jag på Litteraturbanken i hösts, när jag snokade runt där.
Margaretha
Karlfeldt gillar jag men det där har jag aldrig läst. Nu tar jag om det igen så har jag läst det åtminstone två gånger.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaKarlfeldt har nog omvärderats ett antal gånger — både som person och poet — vilket inte hindrar mig från att gilla honom.
Som sjuåring fångades jag nog mest av rytmen i hans dikter, och livslångt umgänge avslutar man inte lätt.
Margaretha