Jeanna

 Jeanna Oterdahl är full av öppen vänlighet, men man ska därför inte inbilla sig att hon är lättillgänglig; det är inte människor av 70- , och 80-talens gamla fina årgångar, de är  omutligt ovulgära i så mening.

Min bästa patentmedicin mot allmän ohågsenhet, är böcker — och toppar medicinlistan gör Barbro Alving. Så på sistone har jag intagit stora doser av hennes kåserier. Finns hos Litteraturbanken. Men där finns inte bara hennes kåserier, där finns den lilla dagboken hon skrev under den månad som hon satt på Långholmen, förutom böcker med artiklar hon skrev.

I ”Profiler” från 1983 https://litteraturbanken.se/författare/AlvingB/titlar/Profiler/sida/3/etext samlade hon artiklar om personer som hon, under många år, intervjuat.

Jag fastnade för den om Jeanna Oterdahl, och kände mig lite tjatig, när jag skulle till att skriva om den. Men trots att jag är säker på att jag skrivit om henne många gånger hittar jag bara ett inlägg där hon nämns,. https://bastmattan.blogspot.com/2016/01/bortglomda.html?m=1, och ber om ursäkt om jag upprepar mig.

Jag har hört så mycket gott om Jeanna, att det känns som om jag kände henne väl, trots att jag aldrig träffat henne.

Och här bekräftar Barbro Alving allt jag fått mig berättat.

”Vad är mest påvisbart och kännbart för den som fått vara mycket aktiv?

— Att man inte orkar som förr. Att det går mycket långsammare, allting. Att skapande kraft är borta, om man nu haft någon. Att man — eller jag, då — inte kan skriva en saga mer, min fantasi arbetar inte på det sättet längre, och inte en roman — fast inte för att jag skulle ha 

minsta lust att skriva en roman!”

Jag vet att jag läst en biografi om Jeanna, men kan inte för mitt liv komma ihåg varken författare eller titel. 

Hon var en sådan lågmäld, och jordnära person, så fast hon ställde till med en viss uppståndelse när hon på 40-talet fördömde antisemitismen i en dag radiogudstjänst, är hon tämligen bortglömd i dag.

Hennes barnböcker är söta, har ofta fina illustrationer, men är i dag förmodligen mer uppskattade av nostalgiska vuxna, än av barn.

Några av hennes böcker finns hos Litteraturbanken, som ”Solhult”, med illustrationer av Ottilia Adelborg. https://litteraturbanken.se/författare/OterdahlJ/titlar/Solhult/sida/1/faksimil

Och ”Lövängen”, en klassisk saga, i en något annorlunda tappning, och med intressanta illustrationer av okänd konstnär. https://litteraturbanken.se/författare/OterdahlJ/titlar/Lövängen/sida/3/etext

Jeanna undervisade en tid på Åsa folkhögskola, och i både böckerna om ”Helga Wilhelmina” och ”Vårdträdet” är handlingen delvis förlagd i den miljön.

Barbro och Jeanna talade också om Jeanna tid på Mårbacka, där hon bodde en tid hos Selma och Sophie.