”Oh, can’t he sing! Isn’t it marvelous, the way they all have music in them? It just seems to be right in them. Come on, let’s us go on over and talk to him. Listen, what shall I do when I’m introduced? Ought I to shake hands? Or what?”
Och nu talar jag om Dorothy Parker vars noveller ofta skildrar människans tillkortakommande.
I hennes novell ”Arrangement in Black and White” är det en kvinna (”The woman with the pink velvet poppies turned round the assisted gold of her hair”) som för talan - jag tror att vi alla känner igen hennes sort. Kvinnan som talar oavbrutet i ett försök att tala om hur vidsynt hon är, hon har verkligen inget emot svarta människor.
Du kan hitta många av hennes novellsamlingar och dikter på nätet.
Here Lies: Collected Stories of Dorothy Parker
Ja, en mycket observant och välformulerad författare. Hon hade sinne för språkets möjligheter, som när hon var på bröllopsresa och hennes förläggare telegraferade om ett manuskript som hon inte hade tid att ta itu med just då. Hon telegraferade tillbaka: ”Too fucking busy and vice versa!”
SvaraRaderaKarin,
RaderaJa, sist var hon suverän - om än inte snäll.
Jag är så glad över att så många av hennes böcker finns på nätet, tidigare har jag bara läst några stycken, nu ska jag ägna delar av sommaren åt henne.
Margaretha