Nasturtiums
E. Phillips Fox
Det började med att jag skrev till Karin för att visa henne min krasse — nu barnbarnsbarn till de frön hon skickade mig för flera år sedan. Jag började fundera över om man kan säga "dina krassar, eller ska det vara krassear? (båda varianter får stavningskontrollen att se rött), så istället för att vara huslig, begav jag mig ut på nätet (jo, jag rörde om äppelhonungen varje kvart).
NE anger ingen pluralform alls, men talar om att ordet har ett fornsvenskt ursprung:
fornsv. krasse; av lågty. karse med samma bet.
SAOB breder ut sig lite mer:
[fsv. krasse; jfr dan. o. nor. karse, holl. kers, mnt. k
KRASSE kras3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera bl. i Finl.) KRASSA, sbst.1, r. l. f. (l. m.); best. -an; pl. -ar; äv. (numera bl. i Finl.) KRASS, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Hela plantan kan ätas, och den har använts som medicinalväxt — mot förstoppning, hosta, bronkit och urinvägsbesvär. Dessutom har den uppskattats för sina föryngrande och kärleksbefrämjande egenskaper. Det ni!
Och doften, hur ska man beskriva den speciella doften? Varken otäck eller speciellt god.
För mig är både doften och blomman en snabbtur till barndomen, en sommargranne kom alltid med en krassebukett både till min namnsdag och födelsedag.
Grattis till både namnsdagen och födelsedagen Margaretha! Jag är aldrig ute på rätt dag tycks det som men det blir rätt i alla fall även om det är fel, tror jag :)
SvaraRaderaEn väninna till mig brukar göra kapris av krassefröna varje år. Doften? Ja, varken det ena eller det andra, skulle jag säga i min tur.
Ha det fint bland dina blomster på trappan!
Karin,
RaderaTack!
Vet du, jag håller knappt reda på mina födelsedagar själv, och måste räkna på fingrarna för att veta hur gammal jag är - inte för jag har så många fingrar...
M