"Vad är tiden för något?"

Tiden

"Vad är tiden för något?" sa barnet,

och frågan tycktes mig svår.

Tid, det är världen som rör sig.

Tid, det är livet som går.

Men de allra elementäraste tingen

är ting som just ingen förstår.

Time Passing 

Patrick St. Germain 

Hittade ett klipp med den här versen i en av mina många högar — vem som skrivit den framgår inte, skulle det möjligtvis kunna vara något av Alf Henrikson?

Ja, jäspalt så tiden ränner i väg, jag noterar att vi nästan klarat av två tolftedelar av året redan. Det känns som året har rivstartat och jag har en känsla av att det kommer att fortsätta i samma tempo resten av året (livet) — om det inte rent av kommer att slå ett nytt hastighetsrekord.

Jag kommer att tänka på Gladys Taber, i en av sina "Stillmedow-böcker" skriver hon:

 

Here is a strange thing. In summer I always make plans for those long winter nights. I say blithely, "Well, in the long winter evenings I am really going to learn to knit socks. There will be time, then, to reread all of Shakespeare and the Elizabethan poets." On a long winter evening we can refile the phonograph records, straighten the game cupboard, and really throw out those incomplete checker sets and nibbled game boards. A thousand small, niggling jobs we can dash off, I think, in winter. 

Every single year I go through this happy reasoning and every year, in surprise, I face the fact in January, that those long winter evenings are pure fiction. 

... What does become of those evenings? I often wonder. Because I find myself, in January, saying cheerfully, and with hope, "Now when the summer evenings come, and it stays light so long, I can really catch up with those odd jobs. I'll just wait for summer."

I suspect it is just a human weakness to look forward to a season with plenty of leisure, a tranquil space between regular jobs. Much the way we used to anticipate nice restful vacations. And then actually we wore ourselves out on those nice restful vacations.

Så väl jag känner igen mig.